Solskensolympiaden 1912

Den 6 juli 1912 invigdes de olympiska sommarspelen på Stockholms stadion, huvudarenan som hade byggts för ändamålet. Stadion, som hade ritats i nationalromantisk stil av arkitekten Torben Grut, invigdes den 1 juni samma år. Men redan dessförinnan hade tennis, den första OS-grenen, avgjorts i tävlingar som ägde rum den 5–12 maj.

OS i Stockholm var ett av de första riktigt stora massmedieevenemangen i Sverige, något som givetvis har gjort stora avtryck i KB:s samlingar. På grund av det osedvanligt soliga och varma vädret fick evenemanget smeknamnet Solskensolympiaden. Solen skiner åtminstone på de många vykort som finns bevarade i KB:s bildsamling.

Officiella och inofficiella vykort

Granbergs Konstindustri AB, som hade ensamrätt på vykortsbilder från tävlingsarenorna, gav ut två officiella numrerade serier med vykort. Båda serierna har texten ”Olympiska spelens i Sthlm officiella brefkort” med en stiliserad bild av Sveriges riksvapen på adressidan. Den första serien (kallad ”den gula”) omfattade 87 vykort tryckt på ett gulaktigt kartongpapper som gavs ut före spelen och såldes i slutet av mars 1912. De är numrerade längst ner till vänster på adressidan. På framsidan fanns en bild som inte var heltäckande utan även lämnade plats för bildtexten.

Den andra serien (kallad den svartvita eller "den långa”) omfattade 319 vykort och gavs ut successivt under själva spelen. Dessa trycktes på ett gråvitt, tunnare papper och framställdes i bromsilverutförande, en metod som möjliggjorde en snabb framställning där fotografier som togs under spelen snabbt kunde kopieras på ett kraftigt fotopapper med tryckt baksida. Till skillnad från den gula serien hämtade den långa serien sina motiv direkt från tävlingarna eller händelser som pågick omkring dessa. Dessa bilder fyller hela framsidan, bildtexterna står därför längst ner på adressidan.

Av de 2 547 deltagarna var endast 57 kvinnor, en inte särskilt imponerande siffra med dagens mått mätt, men 1912 var det den högsta andelen kvinnor som hade deltagit dittills. Och flera av dessa kvinnor fastnade på bild – däribland "det segrande engelska laget i damernas lagkappsimning 400 meter".

De officiella vykort som finns i KB:s bildsamling har inte inkommit som pliktleveranser, de har till övervägande delen hamnat i bildsamlingen tack vare flera olika donationer. Men KB saknar fortfarande ett flertal nummer i de båda serierna. Om du har något av dessa i din ägo tar vi gärna emot dem!

Även andra svenska förlag gav ut vykort i samband med OS men då Granbergs hade ensamrätt på bilder från tävlingarna kom dessa mest att handla om andra företeelser kring OS. Ett exempel är vykortet med de deltagande ländernas flaggor utgivet av ett okänt förlag.

Ett annat exempel är de förtryckta vykorten med påklistrade silhuetter klippta av den danske konstnären Otto N. Lehd, som troligen var verksam på nöjesfältet Olympia på Lidingövägen. Vykorten, som förmodligen är tryckta av Almqvist & Wiksell, köptes som souvenirer och försågs därefter med Lehds silhuetter.

Den som vill fördjupa sig i vykortsutgivning, posthantering, frimärken och poststämplar i samband med Solkensolympiaden kan läsa mer i en artikel av filatelisten Göran Heijtz Länk till annan webbplats., publicerad i Postmuseums årsbok Länk till annan webbplats.Postryttaren Länk till annan webbplats. jubileumsåret 2012.

Stora världen i Stockholm

Under de olympiska spelen samlades hela världen i Stockholm, där de flesta endast talade svenska vid den här tiden. Våren 1912 anordnades därför särskilda språkkurser i engelska och tyska för att Stockholms postpersonal bättre skulle kunna kommunicera med de långväga besökarna. Kanske hölls kurser även för butikspersonal? Denna karta (med OS-program och tågtidtabeller på baksidan) är sponsrad av företag som framhåller personalens språkkunskaper i sina annonser.

De utländska deltagarna och besökarna hade givetvis även behov av skriftlig information om allt som hade med olympiaden att göra: program, tävlingsregler och annan praktisk information. I KB:s vardagstryckssamling finns stora mängder material, riktade till både deltagare och besökare, bevarade på ett flertal språk.

”Mellanolympiaden” 1906

Redan i samband med de första moderna olympiska sommarspelen 1896 föreslog Grekland att spelen alltid skulle arrangeras i Aten. Det tyckte däremot inte spelens grundare Pierre de Coubertin, som ville att spelen skulle spridas över världen. Coubertin och resten av den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) gick dock med på en kompromiss, som innebar att Aten skulle få arrangera en egen serie olympiska spel som skulle äga rum mellan de ordinarie spelen. Det första extra spelet skulle enligt denna idé ha ägt rum 1902 men Grekland hann inte ordna det förrän 1906. Ett årtal som passade bra då det sammanföll med tioårsjubileet av spelen 1896.

1906 styrde därför 900 deltagare från 22 nationer kosan mot Aten, dit Sverige skickade en trupp med 39 aktiva deltagare fördelade på åtta idrottsgrenar. Med på resan följde även fotografen Oscar Halldin, som dokumenterade den långa resan såväl som tävlingarna. Tävlingar där Sverige skördade stora framgångar i framför allt friidrott (eller allmän idrott, en benämning som gällde även 1912). Den svenska truppen kammade hem tre guld, tre silver och sex brons i friidrott och blev därmed näst bästa nation efter USA.

Ett flertal av Oscar Halldins fotografier publicerades i Baltzar Roosvals bok Med svenskarne till Athén Länk till annan webbplats., som gavs ut samma år. Men ännu fler fotografier än dessa finns bevarade i ett album, som skänktes till KB:s bildsamling 1976. Utöver fotografier tagna i samband med de svenska deltagarnas resa och tävlingarna innehåller albumet även bilder av gatumiljöer och folkliv. Flera fotografier är digitaliserade och fritt tillgängliga via Libris Länk till annan webbplats., här ser du ytterligare några smakprov.

Selma Lagerlöfs olympiska våndor

Det blev inga fler extraspel efter 1906. Detta berodde framför allt på inrikes- och utrikespolitiska problem i Grekland inför spelen som skulle ha ägt rum 1910 och 1914, och efter första världskriget gav Grekland helt upp tankarna på egna olympiska spel. Men de olympiska spelen återkommer som bekant vart fjärde år, sommarspelen sedan 1896, vinterspelen sedan 1924.

Varje olympiskt spel är förstås en stor händelse både för de deltagande atleterna, funktionärerna och arrangörslandet. Men spelet kring spelen involverar även en vidare krets: politiker, makthavare, media – och ibland även författare. Så var det i alla fall både 1916 och 1924, då Selma Lagerlöf blev ombedd att på olika sätt engagera sig inför spelen. Hennes våndor finns bevarade i Selma Lagerlöf-samlingen Länk till annan webbplats., ett av handskriftssamlingens många personarkiv.

Inför OS 1916, som blev inställt på grund av första världskriget, skickade Olympiska sällskapet en förtryckt förfrågan om bidrag till en årsbok med bland annat litterära bidrag. I det tryckta meddelandet ombeds Doktor Lagerlöf vördsamt besvara frågan ”Hvad anser ni att en framgång vid OS i Berlin skulle hafva för betydelse för Sverige?”

Brevet är undertecknat av Olympiska sällskapets ordförande, vars namnteckning Lagerlöf har haft svårt att tyda (avsändaren har senare identifierats som C. Silfverstolpe). Kanske bidrog förvirringen till Selma Lagerlöfs tveksamhet och undanglidande kommentar:

Detta var bekymmersamt. Jag kan inte läsa namnet, Jag hinner inte tänka ut något svar, men det är svårt att neka. Kan du inte säga att genom tillfällighet en resa eller sådant har jag för sent fått meddelandet. Skriv detta om ett par dar!

Den 12 mars 1923 skickades en helt annan förfrågan från Commissariat général des arts et relations extèrieures i Paris.Den ”Allmänna kommissionen för konst och yttre förbindelser” sökte medlemmar till en litterär jury och ville ha den mest representativa författaren från varje land – och vem var vid denna tidpunkt mer representativ för Sverige än Selma Lagerlöf? Mademoiselle Lagerlöf tackade ja till juryn och fick i april 1924 en förteckning över de inlämnade manuskripten.

Hur hon bedömde manuskripten vet vi inte men av kommentaren på förteckningens baksida drar vi slutsatsen att Selma Lagerlöf själv inte närvarade i Paris sommaren 1924: ”anser du att man behöver svara att jag inte kan komma”.