Judiskt liv i Sverige 250 år

KB är en av flera myndigheter som har fått i uppdrag av regeringen att bidra till att uppmärksamma jubileumsåret 2025, som markerar 250 år av judiskt liv i Sverige. Judiska centralrådet samordnar jubileet och samlar de olika programmen som pågår runtom i landet på sidan judisktliv.se.

Den judiska minoriteten har en lång historisk närvaro i Sverige, men det var inte förrän år 1775 som judar fick bosätta sig i landet utan att konvertera till kristendomen. Före 1775 var judar som ville bo i Sverige tvingade att överge sin judiska tro och låta sig döpas. Detta kopparstick av Johannes Sartorius skildrar det första judedopet i Tyska kyrkan i Stockholm 1681. Två judiska familjer från Holland som kommit till Sverige i maj samma år döptes i september, i närvaro av bland annat kungen och drottningen. Kungen skänkte 400 riksdaler och familjen fick även ta emot kollekt som samlats in av alla Stockholms kyrkor. De judar som inte lät sig döpas drevs ut ur landet.

1775 gav Gustaf III juden Aaron Isaac och hans följe tillåtelse att starta den första judiska församlingen i Sverige. Han blev därmed den förste juden att kunna bosätta sig i Sverige utan att konvertera till kristendomen. I samband med detta fick han tillkalla tio män över 13 år, vilket var vad som krävdes för att kunna hålla judisk gudstjänst. Han fick samtidigt även tillstånd att inkalla en rabbin, samt att anlägga en judisk begravningsplats i Stockholm.

1838 hade det så kallade judereglementet upphävts, en näringslag som bestämde judars rätt att ägna sig åt hantverk och handel i Sverige men även hade till syfte att kontrollera den judiska befolkningen. Detta sammanföll med skråsamhällets avveckling 1846. Full näringsfrihet infördes först 1864 när burskapstvånget avskaffades. I Sverige öppnade dessa förändringar möjligheter för nya generationer judar att leva assimilerat och samtidigt behålla sin judiska identitet och sina traditioner.

Gudstjänstlokalerna för den första judiska församlingen låg i Gamla stan. 1870 var arkitekten Fredrik Wilhelm Scholanders nya synagoga på Wahrendorffsgatan klar för inflyttning. Från 1870 fick också de svenska judarna för första gången fullständiga medborgerliga rättigheter. Perioden från 1870 fram till 1930 präglades av assimilation och framgång för liberala förändringar i den judiska församlingen.

Judiska familjen Leja

Benjamin Leja (1797-1870) kom till Stockholm 1822 och kunde som judisk invandrare från Tyskland beviljas medborgarskap i Sverige. Han hade en mängd olika sysselsättningar, bland annat tillverkade han optiska instrument. Leja försörjde sig även på spelrörelser, men han ansökte och fick burskap i ”nipper och galanteri”. Det vill säga han fick tillåtelse att starta en handelsverksamhet med prydnadsvaror, eller det vi idag skulle kalla accessoarer, som smycken, väskor, speglar etcetera.

Benjamin Leja öppnade 1828 vad som skulle bli ett av Stockholms första varuhus vid Gustaf Adolfs Torg, i hörnet mot Regeringsgatan. Han blev också hovoptikus hos Karl XIV Johan. Efter att ha skaffat sig en större förmögenhet på sin handel hamnade han emellertid i skattebråk med mosaiska församlingen, vilket fick honom att lämna Stockholm och flytta till Norrköping för en kortare tid. Om detta bråk lät han 1853 trycka en skrift som han delade ut på Stockholms gator: Till den Mosaiska församlingens i Stockholm herrar föreståndare Länk till annan webbplats..

Därefter flyttade Benjamin Leja till Paris, öppnade en liknande butik och lyckades även här bli kejserlig hovoptikus åt Napoleon III. Hans barnbarnsbarn Josef Sachs besökte butiken 1890, då den fanns kvar på Rue Galilëi. Benjamin Leja dog 1870, då han hade flyttat tillbaka till Tyskland. Hans betydande förmögenhet skänktes till olika välgörenhetsorganisationer i Europa, hans barn fick inte ärva något.

Firma Joseph Leja

1840 kom Benjamins son Joseph Leja (1822-1863) till Stockholm, där han 1849 erhöll burskap i minuthandel och startade Firma Joseph Leja. Han öppnade ett varuhus i sitt eget namn, Joseph Lejas varuhus, som låg på Regeringsgatan 5, i hörnet mot Jakobsgatan, och senare även utökades till nummer 7 och 9 på Regeringsgatan. Joseph Lejas varuhus blev långt mer framgångsrikt än faderns och han öppnade även en filial på nuvarande Västerlånggatan.

KB:s vardagstryckssamling innehåller trycksaker från en mängd svenska företag och näringsidkare. 19 trycksaker från Joseph Lejas varuhus, utgivna mellan 1870 och 1897, är digitaliserade och fritt tillgängliga via Libris Länk till annan webbplats.. Här finns kataloger med priskuranter (prislistor), rikt illustrerade med detaljerade teckningar. I materialet finns även informationsblad om varuhuset för hitresande, på både svenska och på engelska. I dessa finns tips om vad en turist i 1890-talets Stockholms kan behöva veta om exempelvis restauranger, hotell, "utsigtspunkter", ölstugor och bad, men även uppgifter hur man tar sig till Joseph Lejas varuhus från olika delar av Stockholm med hjälp av droskor, hyrkuskar, spårvagn, ångslupar och ångbåtar.

På de olika avdelningarna såldes möbler, lampor, sportartiklar, dam-, herr- och barnkläder och cyklar. I bottenvåningen fanns en permanent konstindustriutställning.

Att inom det trånga utrymme, som här står oss tillbuds, ens tillnärmelsevis söka gifva en föreställning om firman Joseph Lejas storartade etablissement, är oss omöjligt, hvarför vi, redan innan vi börja, afstå därifrån. Huru frestande det än må vara ägna alla dessa afdelningar en utförligare beskrifning, nöja vi oss med att blott och bart uppräkna dem. Utan öfverdrift kan detta etablissement räknas med bland Stockholms sevärdheter. Den som vill på ett lika enkelt som intressant sätt skaffa sig en öfverblick af svensk konstindustri nu för tiden bör besöka Joseph Lejas verkligen storartade utställningar, väl ordnade i firmans eleganta och rymliga lokaler i husen N:is 5, 7 och 9 vid Regeringsgatan.

Citat från Hvar 8 dag nr 47 år 1900

Det svenska informationsbladet tryckt 1897 innehåller även fotografier från de olika avdelningarna. I sportavdelningen är hästavdelningen betydande, då hästen liksom cykeln var ett viktigt färdmedel vid denna tid. I katalogposten lyder beskrivningen: ”Pris-kurant å bicycler och barn-velocipeder samt lösa delar & tillbehör; Illustrerad priskurant å artiklar hörande till rid- & körsporten samt till stall- & selkammare; Utsökningslista å köks- & husgerådssaker mm.”

Bicycler och velocipeder

Bland priskuranterna finns även kataloger för olika modeller av cyklar, eller bicycler och velocipeder som var de äldre benämningarna. Man skilde helt enkelt på tvåhjulingar (bicykel) och velocipeder som var ett bredare begrepp och täckte alla människodrivna fordon med ett, två och tre eller flera hjul. Den första velocipeden kom till Sverige 1867. Men det dröjde inte längre än till sekelskiftet innan man började använda begreppet cykel i stället, i samband med att man började tillverka cyklar i Sverige.

Utbudet av cykelmodeller säger något om hur modernt Joseph Lejas varuhus var i sitt utbud. Joseph Leja sålde en mängd cykelmodeller, framför allt från tillverkaren Singer Cycle Company. Exempel på modeller som såldes var Imperial, Ladies' Luxe Roaster, Miniature Safety för barn och alla tänkbara tillbehör. Från Joseph Devey såldes The "express" Semi Racing Bicycle. I 1888 års priskurant för "Bicycler och Barn-Velocipeder" skriver Leja i förordet:

Genom noggrannt val har det lyckats mig, att till stundande säsong kunna erbjuda mina ärade kunder Bicycler till fabrikspriser från de förnämsta och mest erkända Engelska fabriker, såsom till ex. Singer & Co., Coventry, CoventryMach. Co, d:o Hudge & Co., d:o Hillman, Herbert & Cooper, Coventry, Howe Machine Co., Glasgow, 4 Devey, Wolverhampton," med flera.  

I Dagens Nyheter den 20 april 1869, kunde man i läsa en notis under rubriken velocipediana: ”En trehjulig velociped har varit synlig på Broad Street i Newyork”. På samma sida kunde man även se en annons för Joseph Lejas ”Pariser-Bazar”, som den också kallades. En snabb titt på tidningsartiklar om velocipeden och bicyklerna från denna tid leder tankarna till dagens oro kring elsparkcyklar. Då var cyklarna ett främmande fordon på gatorna som skrämde hästar, gångtrafikanter och ibland syntes köras alldeles för fort och framför allt inte följde gängse trafikregler.

Varuhuset Joseph Leja blir NK

Joseph Leja dog 1863 på en affärsresa, endast 41 år gammal. Elva dagar före sin död hade han nedtecknat sitt testamente, där han skriver:

Om min dotter Matilda Leja gifter sig med herr Simon Sachs från Walldorf skall denne öfvertaga hela den ursprungliga af mig etablerade och sedemera af in hustru fortsatta rörelsen i Stockholm.

Matilda var enda barnet och hon gifte sig, precis som fadern (och förhoppningsvis även hon själv) önskat, med Joseph Lejas närmaste medarbetare Simon Sachs, som därefter tog över varuhuset. Simon Sachs (1839-1907) föddes i tyska Walldorf och kom i tonåren till Stockholm för att börja arbeta hos Leja. Sachs var under en tid även föreståndare för mosaiska församlingen i Stockholm.

Matildas och Simons son Josef Sachs (1872-1949) tog 1894 över firman tillsammans med svågern Arthur Thiel (bror till Ernest Thiel). Duon ville skapa ett komplett varuhus där ”allt” fanns enligt europeisk förebild, utvecklade företaget och gjorde det än mer framgångsrikt.

Under barnbarnet Josef Sachs ledning kom Joseph Lejas varuhus att bli det näst största varuhuset efter KM Lundbergs varuhus på Stureplan 3. 1902 slogs de två varuhusen samman och Aktiebolaget Nordiska Kompaniet bildades den 14 januari 1902. Men det är en annan historia, som bland annat berättas om i en av de mest populära romanerna just nu, Ruth Kvarnström-Jones Väninnorna på Nordiska kompaniet, där Josef Sachs är en av huvudpersonerna.

Samtal om samtida judiska erfarenheter

KB:s första evenemang under jubileumsåret äger rum onsdagen den 26 februari i föreläsningsserien Berättelser från KB. Då leder historiken Karin Kvist Geverts, docent i historia och föreståndare för Svenska institutet för Förintelseforskning, ett samtal med Joanna Rubin Dranger, serietecknare, illustratör och författare, om hennes nyutkomna seriebok Dolda judiska liv. Missa inte det!