Flyende pilot

Åke Hodell (1919–2000) utbildade sig till stridspilot med ambitionen att bekämpa nazismen, men störtade med sitt plan under en flygövning den 17 juli 1941. Han överlevde mirakulöst nog och fick tillbringa de två följande åren på Lunds lasarett. Detta skulle bli en vändpunkt i hans liv.

Under sjukhusvistelsen utvecklade Hodell en stark pacifism som skulle prägla hans liv som poet och konstnär. Han inledde en korrespondens med poeten Gunnar Eklöf, skrev revysketcher och fungerade som konstnärlig ledare för Malmö barnteater. Den första diktsamlingen Flyende pilot Länk till annan webbplats. publicerades 1953 och uppehåller sig liksom hans andra diktsamling Länk till annan webbplats.Ikaros död Länk till annan webbplats. till stora delar kring erfarenheterna från flygkraschen.

Konkretisten

Under 1960-talet tog Hodells karriär ytterligare en ny vändning. Han blev då en av de första svenska utövarna av den nya riktningen inom poesin som kom att kallas för konkretism, samt en av centralgestalterna inom den så kallade öppna konsten.

De två mest kända verken från den här perioden är de konkretistiska verken General Bussig och igevär som Hodell framförde under föreställningen 100/f POL. 1448, 56–>, på ABF-huset i Stockholm 1963. Dikten igevär består av ett enda ord; militära kommandot "i gevär", som bland annat ropas ut av högvakten vid Stockholms slott. Hodell gav själv ut dikten på sitt eget bokförlag Kerberos.

I den tryckta versionen består de första tolv sidorna enbart av bokstaven "i" som först på sidan 13 övergår till ett "gev", följt av 35 sidor "ä" och allra sist ett ensamt "r". Dikten kan läsas som en satir mot militarismen – hur ska soldaten agera när kommandot aldrig tar slut? I sin ljudversion framförs dikten vanligtvis av sex till åtta röster som under cirka tio minuter håller ut i:na och ä:na och på så sätt löser upp det militära kommandot i rent ljud.

Under samma föreställning framförde Hodell dikten General Bussig som är ett slags bild-ljud-dikt som genom en rad upprepningar och variationer beskriver den verbala hjärntvätt som används i krig för att bryta ned soldatens individuella vilja och ersätta den med makthavarnas. Den unge värnpliktige representeras i dikten av bokstaven ”i” som symboliserar en soldat i givakt. Inledningsvis gör soldaten motstånd mot generalen men bryts under dikten sakta ned för att slutligen börja lyda order. Titeln syftar på hur det svenska försvaret under 1950-talet införde en ny strategi som gick ut på att befälen skulle vara bussiga mot rekryterna för att vinna förtroende till skillnad från den kadaverdisciplin som varit rådande tidigare.

Instrumentpanelens språk

De kombinerade ord-ljud-bildkonstverken förebådade samtidigt de ljudkonstverk som Hodell skulle komma att ägna sig åt under senare delen av 1960-talet och större delen av 1970-talet. Hodell utvecklade under den här perioden ett växande intresse för såväl system- och informationsteori som elektroniska instrument, vilket kombinerat med erfarenheterna av instrumentpaneler och radarsystem från tiden som stridspilot utmynnade i vad han själv kallade för ”instrumentpanelens språk”.

Ett centralt verk från den här perioden är ljudcollaget Strukturer III Länk till annan webbplats. som består av en 32 minuter lång resa genom eldvapnets utveckling, från det första geväret fram till vätebomben och det oundvikliga tredje världskriget. Genom att spela upp verket i ett fyrkanalsystem strömmar krigsljudet oupphörligt mot lyssnaren som en påminnelse om krigets vansinne. Hodell kompletterade senare verket med Den svenska och internationella vapenexporten önskas gott nytt år 1969 där han räknar upp de vapentyper som hörs i Strukturer III.

Hodells blandform av text- och ljudkompositioner lämpade sig särskilt bra för radio, vilket också resulterade i en serie radiopjäser för Sveriges Radio mellan åren 1970 och 1995. Han producerade även konstmusik på Elektronmusikstudion (EMS) i Stockholm och uppträdde på Fylkingen, en av världens äldsta föreningar för experimentell musik.

Åke Hodells arkiv på KB

Att Åke Hodells konstnärskap tog sig uttryck i en rad olika medieformer blir tydligt för den som tar del av hans verk via KB:s samlingar. Utöver Hodells publicerade böcker och utgivna ljudinspelningar samt hans produktioner för radio och tv förvaltar KB även Åke Hodells personarkiv. I enlighet med Hodells testamente donerades den del av arkivet som innehåller handskrifter och tryckt material till KB, medan det audiovisuella materialet donerades till Statens ljud- och bildarkiv som innan sammanslagningen med KB var en egen myndighet. Därefter har arkivet utökats med fler accessioner.

Samlingen med handskrifter och tryckt material omfattar idag 12 hyllmeter och består av 137 volymer. Den innehåller ett omfattande material som inkluderar manuskript, brev, fotografier, pressklipp och självbiografiska anteckningar liksom biografica från Hodells barndom. Här finns också manusutkast och råmaterial till konstverk såsom utklippta dagstidningsartiklar som förmodligen skulle användas till collageverk.

Visuella-audiella samlingen

Det audiovisuella materialet i Åke Hodells arkiv omfattar 150 ljudspolar, 66 kompaktkassetter, 25 cd-skivor och 3 vhs-kassetter. Bandsamlingen innehåller inspelningar gjorda under tiden 1965–1984 och består av dels färdiga verk och intervjuer, dels bakgrundsljud och ljudeffekter som använts vid sceniska framföranden. Dessutom finns det utdrag ur ett flertal radiopjäser där Hodell själv medverkar eller där hans verk framförs, liksom tidiga scenframföranden av diktverk som General Bussig och igevär.

En stor del av samlingen utgörs av unikt material såsom Hodells egna ljudupptagningar från exempelvis tv- och radiosändningar med noteringar om hur materialet kan användas i framtida verk. Här blir det med andra ord möjligt att följa tillkomstprocessen kring några av hans verk. Detta har också fått Hodell-forskaren Johan Gardfors att beskriva arkivet som ett enda stort collage och konstnärligt projekt (Lychnos, 2013).

Avslutningsvis ett citat från Åke Hodell, en biografi från 2009 skriven av Magnus Haglund, som i mångt och mycket sammanfattar det ambivalenta förhållandet mellan liv och verk hos Hodell:

Men ju mer jag studerar de olika skeendena i konstnärskapet, desto mer undrande blir jag. Livsberättelsen tycks till vissa delar vara ihopsatt i efterhand, som om det egna livet vore ett collage. Det är närmast omöjligt att veta vad som verkligen inträffat och vad som är uppdiktat, fantiserat, omskrivet.

Kampen för att bevara ljud och bild

Tv- och radiosändningar, videofilmer och musikinspelningar. I Sverige gäller pliktlagen för ljud och rörliga bilder sedan 1979, men hur såg man på bevarandet av vårt audiovisuella kulturarv innan dess? Välkommen att lyssna på Pelle Snickars i föreläsningsserien Berättelser från KB den 12 februari. Pelle Snickars är professor i digitala kulturer vid Lunds universitet och författare till boken Audiovisuella arkiv. En svensk mediehistoria 1930–1990 (2024) Länk till annan webbplats.. Missa inte det!