Finlands sak blev vår

Under 2024 har KB samarbetat med det finska nationalbiblioteket kring bibliografiska beskrivningar av äldre tryck. Ett projekt som inneburit en djupdykning i arksignering, kedjelinjer, bindtråd och formatbeteckningar som primo, folio och duodecimo.

Tryckt text på gulnat papper med illustration som föreställer en kista med en man som ligger med händerna knäppta på magen.

Tillfällesdikt över handelsmannen Jost. Schulz, som begravdes i Åbo domkyrka 1677. Bilden är beskuren.

Katalogisera mera!

En arbetsuppgift som alltid varit en kärna i bibliotekarieyrket är katalogisering, det vill säga att bibliografiskt beskriva bibliotekets samlingar. Att kunna organisera och kategorisera en samlings innehåll är avgörande för hur tillgänglig den kommer att bli. Om det går att hitta en bok, en handskrift eller en karta, men också ur en bredare kontext, i vilken grad potentiella låntagare kan utforska våra samlingar när de kanske är lite osäkra på vad de egentligen söker efter. Ju större en samling är desto viktigare är det att den också är väl beskriven.

KB:s första nedskrivna katalogregler tillkom 1866

När material ur KB:s samlingar ska tillgängliggöras krävs det att viss bibliografisk information följer med verket, oavsett om det handlar om ett utlån eller om en digitisering. Dels för att vi ska kunna avgöra om vi verkligen tagit fram rätt objekt (för att den digitala filen ska kunna kopplas till korrekt fysisk förlaga), dels av rent praktiska skäl, som att våra framtagare ska kunna återplacera materialet på rätt plats i magasinen när lånet eller digitiseringen är avslutad. Att katalogisera material inför just digitisering är en vanlig arbetsuppgift i alla KB:s samlingar, från vardagstryck till bilder och handskrifter.

Hur ett material katalogiseras beror på vad det handlar om för typ av objekt och principerna för hur något katalogiseras skiljer sig åt mellan olika materialkategorier. Metadatabyrån, KB:s plattform för nationell praxis Länk till annan webbplats. och anvisningar inom metadata och katalogisering innehåller därför bland mycket annat anvisningar för olika materialtyper och arbetsflöden. En sådant särskilt arbetsflöde gäller "äldre tryck", det vill säga skrifter som har framställts i handpress Länk till annan webbplats..

Kedjelinjer, format och ändlösa titlar

Begreppet "äldre tryck" omfattar nästan allt material som är tryckt före 1830, varefter den tidsödande handpress­tekniken fortfarande förekom men blev allt ovanligare i Sverige. Bilden här nedan visar en interiör från tryckaren Jodocus Badius Ascensius boktryckeri i Paris 1520. Tryckaren till vänster tar spjärn mot golvet för att vrida den tunga pressen nedåt. Bakom honom gör sig en kollega redo att färga in typerna med trycksvärta. Till höger arbetar sättaren med att förbereda nästa tryckark.

Svartvit illustration med interiör från ett tryckeri där tre personer arbetar i olika skeden av tryckprocessen.

Bild från De contemptu rerum, tryckt i Paris 1520, Strängnäs Domkyrkobibliotek.

Regler och praxis är viktiga för en katalogisatör. De bestämmer exempelvis vilken information som måste finnas med i en katalogpost och vilken information som kan uteslutas. I förhållande till äldre tryckt material är titel och upphov, utgivning (alltså tryckuppgifter), mått, omfång och övriga fysiska detaljer de egenskaper man i första hand försöker beskriva i en bibliografisk post.

Som katalogisatör vill man lägga till all information som eventuellt kan vara nyttig för en användare. Därför undviker man helst att exempelvis utesluta titelinformation, eftersom den borttagna informationen kan vara enda sättet att skilja två upplagor åt. Äldre tryckta verk, särskilt från 1500- och 1600-talen, skiljer sig dock från våra moderna tryck på så vis att de sällan har en ”ren” titelsida som vi ser idag. Titelsidorna i äldre tryck kan vara mycket omfattande och innehålla information som vi idag aldrig skulle se på en titelsida.

Till vänster syns ett titelsida med luftig, tryckt text. Till höger en gulnad sida ur äldre tryck med tät, tryckt text.

Titelsidor förr och nu

Något annat som skiljer sig i hur man beskriver ett äldre tryck är att vi inte anger volymernas mått i centimeter som med moderna böcker, utan själva formatet på boken. Formatet handlar här om hur många gånger ett ark veks efter tryckningen, och skrivs alltid ut i siffror. För att avgöra vilket format ett tryck har, undersöker man främst tre uppgifter i trycket: arksigneringen, om kedjelinjerna i papperet (det vill säga märken efter kedjor som användes i pappersformen) ligger vertikalt eller horisontellt, och var man hittar bindtråden. Låter det knepigt? Det kan det vara!

De vanligaste formaten som man brukar möta i sitt arbete med att katalogisera äldre tryck är:

  • 1:o = Primo
  • 2:o = Folio
  • 4:o = Kvarto
  • 8:o = Oktav
  • 12:o = Duodecimo

Som stöd har vi en formattabell som den nyfikna kan hitta i Metadatabyrån Länk till annan webbplats.. Där finns även en terminologilista Länk till annan webbplats. över de begrepp som är vanligt förekommande i samband med katalogiseringen av äldre tryck.

Exempel på äldre tryck-termer

Ark - pappersark som täcker en hel tryckform.

Arksignering - Varje ark har en arksignatur, vanligtvis enligt bokstavsföljden A-I, K-V, X-Z. Oftast är J, U och W uteslutna ur arksigneringen.

Format - Typsidornas fördelning och antal i tryckformen.

Frontespis - Ett extra, smyckat titelblad i anslutning till titelbladet.

Halvark - Hälften av ett ark som täcker en hel tryckform.

Huvudemission - Samlad utgivning av två eller flera bibliosfärer, där den första i något avseende är överordnad de följande och där de senare också är avsedda att kunna spridas separat. Exempel: Psalmboken med evangelier, likpredikningar.

Illustration - Varje bild som är avsedd att komplettera texten, även en sådan som åstadkommits med hjälp av typografiskt material. Typografiska utsmyckningar av olika slag, bårder, zirater, almanackssymboler, slutstycken och liknande räknas däremot inte som illustrationer.

Insatsblad - Ursprungligt disjunkt boktryckt blad som bryter den löpande pagineringen eller inte har någon självklar placering i trycket.

Kancellans - Termen betyder ”det som ersätter". Ersättnings- eller utbytesblad, oftast i form av omsättning och ny tryckning av ett enskilt blad.

Kolofon - Slutskrift med uppgift om tryckort, tryckår, boktryckare och dylikt (tryckuppgifter som inte står på titelbladets rectosida eller i omedelbar anslutning till en rubrik).

Kustod - Ord eller en stavelse som förr, till ledning för boktryckaren, sattes längst ner på en boksida och var identisk med första ordet eller stavelsen på nästa sida.

Lägg - Visst antal blad i bok eller handskrift, som lagts samman och bildar en enhet, det vill säga de vik som hålls samman med samma tråd.

Plansch - Ursprungligt disjunkt blad, som inte är boktryckt utan framställt med någon annan grafisk teknik.

Preliminärer - Inledande blad som föregår huvudsviten.

Referenstitel - Bokens namn. Till referenstiteln räknas upphovsuppgifter men inte impressum, motton, citat, anmärkningar eller prisuppgifter med mera som står utan syntaktiskt samband med referenstiteln.

Sättning - Registrering av text för mångfaldigande, antingen med hjälp av lösa typer för tryckning i boktryckspress, på skrivmaskin för stencilering eller via terminal för fotosättning och tryckning i offsetpress eller digitalt. Samma sättning används ofta för flera olika tryckningar. Korrigeringar och tillägg kan göras mellan tryckningarna, och även under pågående tryckning om pressen stoppas. Så länge mer än hälften av den ursprungliga sättningen är oförändrad brukar man tala om samma upplaga (jämför tryckning och upplaga).

Upplaga - Alla exemplar av en bok, som vid något eller några tillfällen tryckts från i huvudsak samma sättning. Det inkluderar alla olika tryckningar, emissioner och stater, som har sitt ursprung i denna sättning.

Variant - I bibliotekskataloger används termen ofta för alla slag av variation där huvudsakligen samma sättning utnyttjats. Ibland används termen också på skilda men mycket lika sättningar.

Rekonstruerad bild av tryckark för formatet oktav med tryckt text uppdelad i åtta fält. I bakgrunden syns tunna, lodräta linjer.

Rekonstruerad bild av tryckark för formatet oktav, där kedjelinjerna i papperet framträder. Emil Stenback, KB.

När nationalbibliografier möts

De äldre tryckta samlingarna på KB har under våren och större delen av hösten 2024 varit i fokus i samband med ett projekt som gått ut på att katalogisera tryck inför digitisering. Digitiseringen var efterfrågad av det finska nationalbiblioteket Länk till annan webbplats. som med hjälp av KB:s samlingar ville komplettera sin nationalbibliografi, vilken sammanfattar den finska utgivningen. En utgivning som genom historien har haft många beröringspunkter med den svenska, som sammanfattas i KB:s nationalbibliografi.

Det material som vi arbetat med att katalogisera inför digitisering har varit allt från avhandlingar till skillingtryck, kungörelser, kyrkohandböcker och katekeser. Största delen har dock bestått av tillfällestryck, en genre du kan läsa mer om i ett tidigare blogginlägg. Tillfällestrycken utgörs oftast av verser diktade till enskilda personer, på KB kallade "verser över enskilda" (förkortat VÖE). De verser som katalogiserats i Libris under projektet har för det mesta varit till bröllop, begravningar eller promotioner och är tryckta mellan 1599 och 1754. Flera av trycken är utgivna i Åbo, som till exempel Haraldus Magni Almqwists vers över professorn och prästen Enevald Svenonius Länk till annan webbplats. från 1685 här nedan.

Ett gulnat blad med tryckt text på latin.

Vers över Enevald Svenonius publicerad i Åbo 1685

Om ett äldre tryck inte finns beskrivet i Libris, får man som katalogisatör ta hjälp av olika bibliografier och kataloger för att ta reda på om trycket redan finns i KB:s samlingar. För de äldre trycka samlingarna är den digitiserade gamla lappkatalogen Plåten Länk till annan webbplats. en trogen vän. Bakgrunden till Plåtens tillkomst är att man under mitten av 1800-talet använde sig av inbundna kataloger. Dessa var dock otympliga att hantera. Under 1860-talet började man därför arbetet med att skapa en lappkatalog och 1866 tillkom KB:s första nedskrivna katalogregler. Benämningen Plåten uppkom när kataloglapparna paketerades i plåtkapslar omkring 1960.

Etiketterade plåtaskar i blått, grönt och grått uppställda i långa rader på magasinshyllor i trä.

KB:s kortkatalog Plåten för material tryckt 1501–1955. Katalogen är digitaliserad, mycket av innehållet är dessutom sökbart i Libris och Regina.

När man katalogiserar just verser över enskilda är, förutom bibliografier, en annan av KB:s digitiserade kortkataloger Länk till annan webbplats. till stor hjälp. Indexet Verser över enskilda Länk till annan webbplats. hjälper oss att avgöra om trycket överhuvudtaget finns i KB:s samlingar. KB:s samling av verser består av runt 40 000 tryck. I det finska projektet har omkring 900 av dessa katalogiserats och digitiserats, flera av dem kan du se och ladda ner via Libris Länk till annan webbplats..

Verser över enskilda-indexet innehåller cirka 63 000 katalogkort och har två sökingångar. Antingen kan du söka på den hyllades namn eller på författaren som hänvisar till den hyllade.

De flesta katalogkorten är handskrivna mellan 1910 och 1913 av godsägaren Herman Brulin (18401926) som tjänstgjorde som "extra bibliotekstjensteman", först vid Uppsala universtitetsbibliotek och därefter på KB.

Gulnat fotografi av äldre man i halvfigur. Mannen bär kavaj med fluga och har snedbena och mustasch.

Herman Brulin fotograferad av Alfred Dahlgren i Uppsala 1899. Signum: KoB Fb. 1

Om du är intresserad av att lära dig mer om katalogisering av äldre tryck, ta en titt på våra sidor i Metadatabyrån Länk till annan webbplats.! Där kan du exempelvis lära dig mer om handpresstryck och olika typer av begrepp som är viktiga att känna till när man arbetar med att katalogisera äldre tryckta verk.

Nu tar samlingsbloggen jullov – vi ses igen 2025!