Lugnet före stormen

Den 12 april 1906 är allt precis som vanligt på redaktionen till den svensk-amerikanska tidningen Vestkusten, som grundats 1886. Men det är lugnet före stormen.

Publikationen kommer ut på torsdagar och inriktar sig i hög grad på nyheter från Sverige samt om svenskar i USA. En helårsprenumeration kostar två dollar och att få prenumerationen på kredit är bara att glömma. I tidningen står:

Alla prenumerationer måste åtföljas af kontant likvid. I annat fall fästes ingen uppmärksamhet vid desamma.

Alexander Olsson bedriver ingen välgörenhet utan måste få tidningen att gå ihop ekonomiskt. Många svensk-amerikanska tidningar brottas vid den här tiden med stora lönsamhetsproblem.

Från Sverige till USA

Alexander Olsson föds i halländska Onsala 1868, och arbetar som faktor på tidningen Nordhalland några år innan resan går över havet till det stora landet i väster 1889.

Han anländer till San Francisco och får arbete som sättare på Vestkusten åren 1890 till 1894. Dessutom skriver han texter – ofta humoristiska sådana – för ett flertal tidningar. 1894 köper Olsson tillsammans med Ernst Skarstedt den förlusttyngda publikationen och vänder en olönsam tidning till sin motsats. Vestkusten blir en viktig källa till information för svenskarna i San Francisco.

1895 flyttar tidningen sina lokaler till 32 California Street, något som elva år senare får stora konsekvenser. Samma år tar man också över den svenska bokhandeln i San Francisco, som föga förvånande säljer just litteratur på svenska. Från 1896 driver Olsson Vestkusten på egen hand efter att Skarstedt gett sig av till Washington.

Titta nu noga på hur tidningen ser ut den 12 april 1906. Det är nämligen den sista gången förstasidan och layouten ser ut så här. Tidningstiteln skrivs i frakturstil och till höger och vänster om den finns rutor med information om tidningen på både svenska och engelska. Några förändringar i tidningens utseende är inte alls planerade, men så inträffar något som i ett slag ändå ändrar på allt.

Katastrofen

Den 18 april händer det oundvikliga i USA:s då kanske mest välmående stad San Francisco (staden ligger trots allt vid San Andreasförkastningen). Där bor vid den här tiden ungefär 10 000 svenskar. Klockan 5:12 på morgonen vaknar San Franciscos cirka 400 000 invånare av ett våldsamt skalv, och det är ingen liten jordbävning. Den mäter hela 7,8 på richterskalan.

Människor flyr ut på gatan för att inte krossas av sammanstörtande hus, många hinner inte ens klä på sig utan står nakna eller halvklädda utomhus i stor förvirring. Och det är i grevens tid de kommer ut, för nästan 30 000 hus störtar samman. Men det är inte skalvet i sig som skördar de flesta offren utan branden efteråt, en gigantisk eldsvåda som tar brandkåren tre dagar att släcka.

Även Alexander Olsson och hans familj vaknar av skalvet och flyr huset. Mitt i all panik, bränderna, hettan, den kvävande röken och ljudet av sammanstörtande byggnader gör Alexander det som alla andra i hans situation skulle göra. Han springer till redaktionen på California Street för att hämta tidningens prenumerantregister.

Med fara för sitt eget liv lyckas han faktiskt få tag på listan medan allt annat i redaktionslokalen blir lågornas rov. Alexander har nämligen sinnesnärvaron i katastrofens tid att inse att det här är en ytterst värdefull resurs. Nu har han visserligen ingenting att trycka tidningen med, men han vet iallafall vilka läsarna är. Alexanders beslutsamhet slutar inte med detta. Nej, han har bestämt sig för att inte ge upp.

Nöden är uppfinningarnas moder

Numret som skulle ha utkommit den 19 april blir av naturliga skäl aldrig utgivet efter att tryckeriet brunnit upp. Men uppehållet blir inte långt. Den 26 april kommer nästa nummer ut med bistånd från tidningen Fruitvale Progress i Oakland. Rubriken är talande:

San Francisco i ruiner. Jordbäfning och eldsvodor ödelägga tre fjerdedelar af “Stilla hafvets drottning”. En ödeläggelse hvartill nyare tiders historia icke känner maken.

Ni ser att numret ovan skiljer sig mycket i utseende från det föregående. Den uppmärksamme ser också att bokstäverna i antikva saknar å, ä och ö. Siffran 8 får ersätta ö, ett uppochnedvänt e blir ä och o blir å. Även litet k är sällsynt bland typerna som Alexander lyckas rafsa ihop, nödlösningen blir att använda h istället. Med orden "slut po k!" går det tydligt att se när sista typen till k tar slut mitt på sidan.

Typer i frakturstil används också i brist på annat. Olsson tror att de typer han fått tag på egentligen hör till språken volapük eller esperanto. Tidningen som är i en riktig kris vädjar om hjälp från sina läsare med orden:

Gif lohaltidningen edert underst8d NU!

Dansk hjälp

Vestkusten får en viktig funktion för svenskarna genom att den efter katastrofen berättar vart personer flyttat när deras hem i San Francisco blivit förstörda. Men problemet med att få tag på rätt typer fortsätter för tidningen, och i numret från 3 maj används danska bokstäver – æ och ø – som man får från tidningen Bien. Olsson skriver:

Vi ha denna vecka genom "Biens" vælvilja erhollit en del stilar, so att vora læsare icke behøfva se sig vindøgda po vora e och 8.

Nödlösningen fortsätter i flera nummer. Den 17 maj har å, ä och ö återställts medan det fortfarande råder brist på lilla bokstaven k. Först i numret den 24 maj är nästan alla bokstäver som de ska vara, den uppmärksamme ser dock att några k:n fortfarande ersatts av märkliga symboler.

Olssons gamle kompanjon Skarstedt skriver i samma nummer:

Broder!

Jag har just genomläst Vestkusten, och funnit att den i "bokstafligt" hänseende tagit ett godt steg framåt, äfven om bristen på ett tillräckligt antal af k, å, ä och ö fortfarande ger den ett säreget utseende. Men det är glädjande att se, att så många af tidningens läsare visa sin erkänsla för din företagsamhet genom uppmuntrande skrifvelser och dubbla prenumerationer.

Efter jordbävningen

Tidningen lever sedan vidare och Alexander Olsson fortsätter under lång tid att vara synonym med Vestkusten. Han avlider den 22 september 1952, men tidningen finns kvar till 2007 då den slås ihop med Nordstjernan. En publikation som fortfarande existerar.

Samtliga bevarade exemplar av Vestkusten och många andra svensk-amerikanska dagstidningar kan läsas digitalt Länk till annan webbplats.. I Vestkusten den 15 december 1977 finns till exempel en artikel om att KB firar 100 år i Humlegården Länk till annan webbplats.. De flesta av tidningens nummer förvaras i Statens biblioteksdepå i Bålsta, även om exemplaren numera inte tas fram av bevarandeskäl. När det gäller andra svensk-amerikanska titlar har däremot långt ifrån allt digitaliserats. Någon gång i framtiden hoppas vi dock att så ska ske, till dess vilar originalen tryggt ute i Bålsta.