Esperanto – en värld, ett språk för alla

Så här inleds den lilla skriften Praktisk lärobok i det internationella språket Esperanto Länk till annan webbplats. från 1902:

Esperanto. Då man först ser detta ord, väckes kanhända ej några allvarliga reflexioner öfver dess betydelse. Man glömmer lätt att man såg det någonstans. Dock innebär detta lilla ord så oändligt mycket. Esperanto — det internationella språket. — Framtidens föreningslänk mellan nu främmande nationer. — Det länge sökta, nu ändtligen funna förbrödringsmedlet mellan skilda folk och stammar på hela jorden.

Det konstgjorda språket var tänkt att bidra till förståelse och fred i världen. En särskilt fin tanke i dessa tider när kriget rasar i Ukraina.

Ludwig Lejzer Zamenhof (1859–1917) hette den polsk-judiske ögonläkare som konstruerade esperanto. Zamenhofs erfarenheter av de konflikter som uppstod mellan olika folkgrupper övertygade honom om att ett gemensamt neutralt språk kunde förebygga många problem. I tidig ålder började den språkintresserade mannen, som redan behärskade ett tiotal tungomål, att konstruera ett språk vars grammatik skulle vara lättfattlig.

Esperanto var vare sig det första eller sista konstgjorda språket, men blev desto mer lyckat och inflytelserikt. 1887 publiceras verket Doktoro Esperanto. Lingvo internacia. Antauparolo kaj plena lernolibro som blir startskottet för hela esperantorörelsen.

Expansion i Sverige

Med skriften Internationelt språk : Företal och fullständig lärobok Länk till annan webbplats. kommer esperanto till Sverige 1889. Det första omnämnandet av språket i svensk press görs den 6 mars 1890 genom en annons för samma skrift i Västerviks veckoblad. Men det är inte förrän den 7 november samma år som språket får en artikel – i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – där esperanto beskrivs som både välklingande och lätt att lära. Artikeln innehåller även en dikt av Heinrich Heine som översatts till det nya språket.

Med åren tillkommer ytterligare ett antal översättningar från olika språk. Esperanto vinner mark och 1891 bildas världens andra esperantoförening i Uppsala. Tiden mellan åren 1895 och 1900 kallas i esperantokretsar för Uppsala-perioden, då stadens förening utövar ett stort inflytande inom världsrörelsen. Valdemar Langlet och Paul Nylén är två av förgrundsgestalterna.

Ido utmanar esperanto

1905 äger den första större internationella konferensen rum i Boulogne-sur-Mer och optimismen spirar. Men bara två år senare briserar den så kallade ido-krisen när en grupp som vill reformera esperanto bryter sig ut och grundar språket ido. Utbrytarna har viss framgång men lyckas aldrig bli lika stora som moderspråket. Ett antal skrifter på ido finns i KB:s samlingar Länk till annan webbplats..

En av utbrytarna var Per Ahlberg, som i egenskap av redaktör tog med sig tidskriften Esperantisten Länk till annan webbplats. till ido-sidan. 1928 skulle Ahlberg ännu en gång byta sida till det nya språket novial, men tio år tidigare gav han ut skriften Ido eller esperanto? Länk till annan webbplats..

Det blir en hätsk strid och Ahlberg skriver:

Alla sådana personer, som äro kompetenta i språksaker, ha uttalat den åsikten att esperantisterna borde någon gång gå med på vissa ändringar och förbättringar här och där i sitt kära språk. Så t. ex. borde de därvarande konstgjorda obegripliga orden vilka vi nyss antytt avlägsnas så fullständigt som möjligt, likasom de många groteska och absurda ändelserna aj, oj, uj, ajn, ojn, ujn.

En överlevande påminnelse i esperanto om denna strid är svordomen "bluido bofronta", som syftar på idos upphovsman Louis de Beaufront.

Esperantorörelsen överlever krisen men drabbas av ett värre slag 1914 när första världskriget bryter ut. Under fyra års tid krossas drömmar om fred mellan nationerna. 1917 dör Zamenhof utan att få uppleva freden, men rörelsen hämtar sig och fortsätter när vapnen väl tystnat. Nu borde alla förstå nyttan av ett gemensamt språk.

Världsspråk i medvind

Bara två år tidigare har det i Stockholm ägt rum en stor konferens för esperantotalare, vilket får Dagens Nyheter att publicera två sidor på esperanto. Det är ett språk i medvind, med på konferensen finns också Zamenhofs dotter Lidia som starkt missionerar för faderns idéer.

Men i Sovjet och Tyskland förföljs esperantister, nu stundar bistra tider för en rörelse som tror på fred och gemenskap.

Förföljelse och katastrof

1939 krossas många drömmar om fred och samförstånd när andra världskriget bryter ut. Nazisterna som hatar esperantorörelsen gör sitt bästa för att utplåna den och även i Stalins Sovjet är livet svårt för rörelsen. För Zamenhofs barn slutar livet tragiskt. Samtliga mördas av nazisterna när Polen ockuperas. Adam som är läkare avrättas i januari 1940 medan Zofia, också hon läkare, och Lidia dör i förintelselägret Treblinka 1942.

Men rörelsen överlever och kriget tar slut 1945. På 1960-talet försöker man få FN att anta esperanto som arbetsspråk, något som misslyckas. Drömmarna om att bli världsspråket har aldrig besannats, men än idag lever esperantorörelsen och det beräknas att ungefär två miljoner människor behärskar språket. Som en jämförelse talas ido av någonstans mellan hundra till ett par tusen personer.

Översättningar och esperantolitteratur

I KB:s samlingar finns allt från broschyrer, böcker, tidskrifter och diverse esperantorelaterat material. Vill du till exempel se om någon äldre släkting varit esperantist kan Svenska esperantoförbundets jubileumsmatrikel från 1931 Länk till annan webbplats. bjuda på spännande avslöjanden. Vi har dessutom material från diverse lokala samt även socialistiska och kristna esperantoförbund Länk till annan webbplats..

Det går också att finna spår i våra personarkiv. Ett intressant sådant är Valdemar och Nina Langlets samling Länk till annan webbplats. som innehåller mycket esperanto. Valdemar själv var en brinnande esperantist och spelade tillsammans med sin hustru en viktig roll i räddandet av Ungerns judar under andra världskriget. Vill du läsa mer? KB har digitaliserat ett flertal esperantoskrifter som är fritt tillgängliga för nedladdning via Libris Länk till annan webbplats.. Bonan legadon!