Svensk musik från andra sidan
Atlan­ten

Vad hade musiken för betydelse för de 1,3 miljoner svenskar som utvandrade till Nordamerika? En glömd historia som delvis besvarar frågan är den om skivbolaget Wallin’s Svenska Records i 1920-talets Chicago. Ett ljudarkeologiskt arbete även KB har bidragit till.

Samtida annons för gruppen The Scandinavian Bell Ringers from Europe med fem män i svenska folkdräkter som spelar på klockor.

Samtida annons för gruppen The Scandinavian Bell Ringers. Källa: Från CD-inlagan till "Swede Home Chicago" (2021)

Wallin’s Svenska Records

Omkring 1,3 miljoner svenskar utvandrade till Nordamerika mellan 1840-talet och 1930. Många bröt upp från en slitsam tillvaro i Fattigsverige med drömmar om ett bättre liv på andra sidan Atlanten. Vad hade musiken för betydelse för utvandrarna och kunde den hjälpa dem i mötet med de nya intrycken? Många visor blev populära bland svenskarna i Amerika och hjälpte till att bevara minnen från det gamla hemlandet.

Chicago var en tid Sveriges andra stad, staden med flest svenskar efter Stockholm. Skälet var emigrationen och att många nordbor hamnade just här. Staden var även hem för det första skivbolaget som grundades av en emigrant från Norden: Wallin’s Svenska Records som fanns under åren 1923–1927.

78-varvsskiva, eller stenkaka, är en äldre typ av grammofonskiva som dominerade från 1920-talet fram till vinylskivans genombrott vid slutet av 1950-talet. I sin samtid benämndes 78:orna som "grammofonskivor" eller "skivor".

Gustaf Wallins lilla skivbolag inriktade sig på svenska emigranter, och under åren släppte de 28 stycken 78-varvsskivor. Nyligen kom en skivbox ut i USA med musik och texter om Wallin’s Svenska Records, där även KB bidragit med källmaterial. Boxen innehåller mängder av inspelningar från det nästan bortglömda lilla blågula skivbolaget i Chicago.

Omslag till CD-utgåvan Swede Home Chicago, med vit text på blå botten och ett gult kors som i svenska flaggan

Tre års arbete resulterade i denna skivbox, som kom ut i USA 2021. Foto: Jan Olofsson/KB

Boxen är ett ljudarkeologiskt arbete – som pågick under tre år – där man forskat om skivbolaget, medverkande artister och från olika håll samlat ihop inspelningar. KB blev kontaktade angående ett par skivor som bara fanns hos oss. Skivorna finns sökbara i SMDB, men endast användare med särskild behörighet kan ta del av dem. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

En musikscen med svenskamerikaner

Bredden på artisterna som spelade in skivor berättar vad man lyssnade på: komiska visor, operasångare som sjöng fromma psalmer och patriotiska hymner, dragspelsband, grupper med handhållna klockor, sångkvartetter och stora körer, liksom nybakade amatörer. Många artister var ganska okända, några få var födda i USA, men de flesta kom från Sverige. Somliga var på genomresa, men för flertalet var Chicago hemma.

Komiska visor, operasångare som sjöng fromma psalmer och patriotiska hymner, dragspelsband ...

Genom att lyssna på 78-varvsskivorna och titta på bilder, träder den bortglömda historien och människorna bakom Wallin’s Svenska Records fram i ljuset igen. Det var en myllrande musikscen som ger oss en glimt av bredden av vad som spelades och vad folk lyssnade på för hundra år sedan i USA. En kultur och scen som invandrade svenskar bidrog till.

Wallin’s musikhandel i Chicago

Gustaf Wallin föddes 1886 utanför Göteborg och familjen levde på sillfiske och sjöfart. När industrialiseringen tog fart runt 1900 minskade inkomsterna för folk i fiskesamhällena. Gustaf och hans fem bröder lämnade hemmet och Gustaf utbildade sig och började tillverka pianon. Han tog steget över Atlanten med sin fru, och 1918 öppnade de musikaffären Wallin’s musikhandel på North Clark Street i Chicago. Idag ligger Swedish American Museum Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. på samma gata, ett museum som försöker fånga vedermödorna på den nya främmande kontinenten. Som bekant förvandlades gulddrömmarna till sand för många av lycksökarna ...

Svartvitt foto av en medelålders man stående i dörröppningen till en musikaffär i Chicago.

Gustaf Wallin njuter i solen utanför sin musikaffär vid North Clark Street, Chicago. Källa: Från CD-inlagan till "Swede Home Chicago" (2021)

Wallin's musikaffär sålde till en början instrument och noter, men utökade så småningom verksamheten. 1923 startade Gustaf skivbolaget Wallin’s Svenska Records. Han märkte att det bland svensk-amerikanerna fanns ett sug efter svensk musik som han kunde hjälpa till att stilla.

Musikaffären annonserade ofta i tidningar som Svenska tribunen och Svenska Amerikanaren. Eftersom kunderna fanns i hela USA hade Wallin’s en omfattande postorderverksamhet och distribuerade skivor över hela landet. Bästsäljande skivor som "Hälsa dem därhemma" och "Barndomshemmet" såldes och spreds i tiotusental.

Artisterna som spelade in på Wallin’s befann sig ofta på turné i närheten av Chicago. Gustav ville helst att de sjöng på svenska och gärna välbekanta sånger, för det var vad han trodde att folk ville höra.

Bästsäljande skivor som "Barndomshemmet" och "Hälsa dem därhemma" såldes och spreds i tiotusental.

Körer, operasångare och klockringare

1924 var Chicago värd för Svensk-Amerikanska sångarförbundets festival. Förbundet bestod av svenska körer över hela Nordamerika. På Wallin’s skiva från festivalen sjunger sjuhundra körsångare och en tidning skrev efteråt att trots minimal repetition blev resultatet "klara och rena toner".

Folke Andersson (1892–1988) från Eskilstuna fick hjälp av sin körledare att komma in på Kungliga operans skola. Efter utbildningen turnerade Andersson i Europa och USA, och mellan 1922 och 1938 gjorde han fler än fyrahundra skivinspelningar. Chicago var Anderssons favoritplats under turnéerna. 1927 gjorde han åtta inspelningar för Wallin's, exempelvis ur folklustspelet Värmlänningarna. Vid slutet av livet bosatte han sig i Eskilstuna, där han under några år gav sånglektioner för bland andra en ung Anni-Frid Lyngstad.

Scandinavian Bell Ringers, som spelade in två skivor för Wallin's, turnerade åren 1923–1932 från kust till kust i USA i kyrkor och på religiösa klubbar. "Instrumenten" var 125 klockor i olika storlekar som de fem medlemmarna ringde i med händerna. Melodierna de spelade var svenska melodier och klassiska stycken som "Blue bells of Scotland" och "Sommarens sista ros". Gruppmedlemmarna var klädda i svenska folkdräkter med broderade västar när de uppträdde. I den samtida marknadsföringen som du kan se ett prov på här ovan har man, för att ingen ska missa det sensationella, lagt till att klockringarna är från Europa!