Artikeln redogör för hur biblioteken i Tornedalsområdet under 1900-talets första del hölls under statlig kontroll och blev en del i strategin att utrota finska och meänkieli i området. Detta enligt en komplex uppsättning policyer som gällde fram till år 1957 och som främjade ett enhetligt svenskt språk och en homogen kultur.

Böcker på finska var inte tillåtna på biblioteken och finska fick inte heller talas. Meänkieli var vid denna tidpunkt inte erkänt som eget språk. Efterfrågan på finsk litteratur fanns dock kvar hos biblioteksanvändarna och slutligen tilläts biblioteken ha ett visst bestånd på språket.

De perspektiv som framträder i artikeln sätter bilden av folkbiblioteken och deras historia i ett kritiskt ljus. Texten avslutas med beskrivningar av hur biblioteken idag har möjlighet att verka för att främja de nationella minoritetsspråken.

Bakgrund

Forskningen har skett på uppdrag av KB, efter kontakt med Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Professor Joacim Hansson vid Linnéuniversitetet fick uppdraget att undersöka ett källmaterial, som sammanställts av Nordkalottbiblioteket och Marita Mattson Barsk.

Mer information

Se också denna föreläsning av Joacim Hansson från KB:s webbinarium ”Att arbeta med nationella minoriteter på folkbibliotek” i mars 2023, där han berättar mer om artikelns innehåll: Bidrog folkbiblioteken till försvenskningen av Tornedalen? Länk till annan webbplats. (20 min)