"Kladdeboken min"

Sumlen, som ingår i KB:s handskriftssamling, består av anteckningar gjorda av Johan Bure under 1600-talets första årtionden. Det är en märklig bok: den är tjockare än den är bred och inbunden i ett fragment av en medeltida handskrift. Och innehållet är minst sagt blandat – vi återkommer till det. Men först några ord om upphovsmannen.

Johan Bure (eller Johannes Bureus) var Sveriges förste riksantikvarie, riksarkivarie och kungliga bibliotekarie. Bure föddes 1568 i Berga prästgård vid Åkerby ungefär en mil nordväst om Uppsala, och dog 1652 på Vårdsätra gård, strax söder om staden. Han gick i skola först i Uppsala och senare på Gråmunkeholmen (nuvarande Riddarholmen) i Stockholm. I skolan lärde sig Bure bland annat latin och grekiska. Han lärde sig därtill hebreiska på egen hand. Redan 1590 anställdes Bure vid det kungliga kansliet. Hans verksamhet där var mångfacetterad, han deltog bland annat i både riksdagar och prästmöten.

Bures historiska kunskaper och intressen gjorde att han 1599 fick uppdraget som ”vårdare av antikviteterna” av Sveriges regent hertig Karl. I den egenskapen reste Bure 1601–1602 bland annat i Norrland, ända till Övertorneå. Han fick också i uppgift att utarbeta en svensk grammatik och ett svenskt lexikon, varav bara delar finns kvar.

Sumlen – ett sammelsurium

Sumlen, med undertiteln ”där vthi ähro åtskillighe collectaneer, som vthi een och annan måtta, tiäna till Antiquiteternes excolererande [= utforskande]”, speglar Bures verksamhetsområden och är av mångskiftande slag. En stor del av ”kladdeboken”, som Bure kallade den, upptas av utdrag och sammanfattningar på latin ur skrifter av författare från antiken fram till Bures egen tid.

Svearnas och götarnas ursprung

Utdragen, gjorda i ”göticistisk” anda, har därför särskild tonvikt på sådant som kan belysa svearnas och götarnas ursprung. Citaten kopplar till exempel de bibliska gestalterna Gog och Magog, Noas söner, till skyterna och vidare till goterna som identifieras med götarna i Sverige. Folknamnen i de antika källorna tolkas också ibland som namn på invånarna på svenska eller andra nordiska platser. Bure ställer sig bland annat frågan om ”Hilleviones” som nämns av den romerske författaren Plinius, har anknytning till Hålaveden på gränsen mellan Östergötland och Småland: ”äro Smålänningar Hollewidhones Hÿlleviones?”.

Avskrifter eller sammanfattningar av äldre urkunder

Bures verksamhet som arkivarie påvisas i Sumlen av avskrifter eller sammanfattningar av äldre urkunder. Den mest omfattande avskriften är av en förlorad räkenskapsbok från 1413. Urkunderna finns i flera andra fall kvar, men kan ha skadats. Särskilt Bures avbildningar av sigillen är därför värdefulla.

Språkmannen

Ett antal anteckningar på svenska är gjorda under eller i anknytning till Bures resor, i Uppland och Västergötland men särskilt i Norrland 1600–1602. Under den norrländska resan visar sig språkmannen bland annat i samlingar av dialektala ord och uttalsvarianter. Bures uppteckningar ger inte sällan de äldsta beläggen på vissa ord, som till exempel hans lista på ångermanländska namn på olika slags björkar (”rijsbiörk ‑ löper bäst somlige år; råbiörk medh tunt löf; bärghbiörk ibland stenar; Tiählbiörck i fiällen; slagh björk”). Tolkningarna av ordens ursprung kan ibland vara väl så vågade (”Reenen när han slachtas fins inthet oreentt i hans tarm Ty är han kallat Ren”).

Folklivsforskaren

Bure har registrerat allt från norrländska klädskick (”pijgorne hava en löjeligh hufvudh bonadh lijka vijd åp som nedher af sv[art] klädhe, nästan som Rysse myssorne”), till husgeråd och redskap, ibland med små teckningar. Odling och fångst av födoämnen och förstås matvanor (”Roghbrödh och inthet bjuggbrödh [= kornbröd]” noterar han från Torneå) blandas med beskrivningar av redskap och kärl. Han har också nedtecknat lokala berättelser och sägner – om allt från troll till en förrymd apa.

Antikvarien

Under sin resa har Bure även noterat inskrifterna på kyrkklockor och klocktornens utseende, förekomsten av resta stenar, stenåldersgrifter och jättestugor, likaväl som medeltida gravstenar. Han har också noterat storleken på jordbruksmark i Norrland och gränser mellan olika landskap och länder, landskapsvapen, skatter och intäkter och olika slags mynt. Anteckningarna förekommer ibland huller om buller, ofta utan att man kan följa associationskedjorna. Somligt är säkert nedskrivet i nära anknytning till iakttagelserna, medan annat är hämtat ur minnet, som denna spektakulära anekdot:

Mins at Henr. Erson i Rutvijk drogh fougden öfver Tingzbordet medh håret

Andra handskrifter av Bure

Ett flertal av Bures verk, inklusive några handskrifter, finns tillgängliga digitalt via Litteraturbanken Länk till annan webbplats.. Hans viktigaste bestående insatser på fornforskningens område är hans insamling och avbildningar av runinskrifter. I Sumlen finns några sådana, bland annat en teckning av den berömda Forsaringen Länk till annan webbplats., men huvuddelen finns i andra handskrifter. Dessa omfattar omkring hälften av Upplands cirka 1 200 runinskrifter och dessutom inskrifter från andra håll, insamlade av Bure själv och hans medarbetare.

Här nedan ser du ett uppslag ur Bures Runa Häfd eller Monumenta Runica Länk till annan webbplats. (HS Fa 5). I marginalen vid överskriften till Åkerbystenen (U 1069) Länk till annan webbplats., den andra till vänster, har Bure lagt till ”mea patria”, det vill säga "min fädernegård".

De latinska källor som utgjort en stor del av underlaget till Sumlen har, tillsammans med fornsvenska och fornvästnordiska källor, givit upphov till ordsammanställningar. Sådana finns det även spår av i Bures ”Götiskt och gammalsvenskt lexikon” (HS Fa 13).

Forskning och digitisering

Vill du studera Sumlen närmare? Delar av handskriften har utgivits av den legendariske riksbibliotekarien Gustav Edvard Klemming Länk till annan webbplats. i Nyare bidrag till de svenska landsmålen och svenskt folkliv Länk till annan webbplats. (1886). Inom kort kommer Sumlen också att tillgängliggöras digitalt inom ramen för ett större forsknings- och digitiseringsprojekt Länk till annan webbplats. finansierat av Kungliga Vitterhetsakademien.