Svåra att identifiera, svåra att katalogisera

Fragment kan uppstå av flera anledningar. Det vanliga är att de har använts som bokbindarmaterial för andra böcker. Av den anledningen kan också deras form och storlek variera mycket. Ibland är de små som frimärken, ibland långa remsor, ibland hela eller halva ark. Fragmenten hör till de föremål som är svårast att katalogisera. Helst vill ju ett bibliotek veta så mycket om sina samlingar som möjligt för att kunna tillhandahålla en informativ katalog för sina användare. När man för in ett föremål i katalogen vill man vanligen fylla i åtminstone följande grundläggande fält i posten: verktitel, författare, tillkomstår och -ort. Men för fragmentens del kan ofta till och med denna basala information vara svår att utvinna.

Det finns därför många katalogposter för fragment där man inte har kunnat fylla i mer än en ungefärlig datering, språkangivning och en beskrivning av textens art – här ser du ett exempel Länk till annan webbplats.. Hur gör man då för att identifiera ett fragment? Eftersom fragmenten kan vara så pass olika till form och omfattning finns det inte en enda procedur som man följer varje gång. För att beskriva vårt arbete ska vi istället presentera några fall där vi lyckats lösa fragmentens gåtor.

Fallet med den plattyska latingrammatiken

När man ställs inför uppdraget att identifiera ett fragment finns det ett antal trådar man kan börja nysta i. En given utgångspunkt är själva texten. Vilket språk är fragmentet skrivet på? Vad handlar texten om i grova drag? När man gjort en första grovsortering på språk och texttyp vet man bättre var man ska fortsätta leta. I KB:s fragmentsamling finns ett stort ark innehållande åtta trycksidor ur en latinsk språklära med inslag av tyska.

Vid närmare granskning visar sig den tyska texten vara skriven på en särskild form av tyska, nämligen lågtyska (även kallad plattyska). Detta var det språk som talades och skrevs framför allt i norra delen av Tyskland och som var det dominerande språket i Östersjöregionen under det medeltida Hansaförbundets glansperiod. Efter reformationen och Martin Luthers bibelöversättning gav under 1500-talet så småningom den nordliga lågtyskan vika för den sydliga högtyskan som skriftspråk. Mot denna bakgrund kan man i första hand utgå från att tryckfragmentet ska dateras till 1500-talet. Vi letar alltså efter a) en lärobok i latin b) på lågtyska c) från 1500-talet.

Efter en grundläggande föremålsanalys kan man också använda sig av textsökningar, antingen i allmänna sökmotorer eller i specialkorpusar upprättade i forskningssyfte, för att hitta det ursprungsverk varifrån ett fragment härstammar. Tack vare att kulturarvs- och arkivinstitutioner i hela världen låter digitalisera sina bestånd är nu en stor mängd äldre trycksaker fullt sökbara på nätet. När man ska välja en lämplig söksträng lönar det sig att använda ovanliga ord eller formuleringar. På så sätt får man färre men mer relevanta sökträffar. I fallet med den latinsk-lågtyska språkläran letade vi på den i fragmentet återkommande formuleringen ”dar men dorch” (’varigenom man’).

Vi fick träff i den digitala nyversionen av bröderna Grimms stora tyska ordbok Deutsches Wörterbuch. Textsträngen finns under uppslagsordet ”Akkusativ” i ett textexempel med hänvisning till den tyske skriftställaren Herman Bonnus (1504–1548) latinsk-lågtyska språklära Elementa partium orationis (ungefär "ordklassernas grundsatser"). Boken utkom troligen redan år 1531 men är nu endast bevarad i postuma upplagor från 1575–1603.

Efter denna upptäckt kunde vi kontrollera texten i vårt fragment mot en digitalt tillgänglig upplaga av Bonnus Elementa och bekräfta att det verkligen rör sig om samma verk. Vi kontaktade också de bibliotek i Tyskland som har bevarade exemplar av boken. Detta för att kunna identifiera precis vilken upplaga vårt fragment härstammar från. Än så länge har vi inte fått napp men däremot kunnat utesluta tre upplagor (Hamburg 1576, Köln 1579 och Lübeck 1603). Eftersom Lübecktrycket från 1603 innehåller flera tillägg som saknas i vårt fragment tyder mycket på att det i KB:s fall handlar om en tidigare, möjligen hittills okänd upplaga.

Fallet med den danska dikten

Bland fragmenten finns inte bara trycksaker utan också en och annan handskrift. Många av dessa är delar av medeltida pergamentsblad med andliga texter från den katolska perioden. Men i samlingen hittade vi också ett fragment bestående av fyra lappar med text på danska från sent 1500-tal. Den preliminära dateringen till 1500-talet kan man nå fram till genom en handskriftsanalys. Som de flesta kulturella företeelser genomgick också bokstavsformer förändringar under tidens lopp, och därför kan man idag genom att se på hur bokstäverna ser ut sluta sig till ungefär när en text är skriven.

Nästa steg var att se hur de fyra lapparna hängde samman. På två av lapparna kunde man skymta var sin del av en vattenmärke om man höll upp dem mot ljuset. Alltså hade dessa två lappar ursprungligen utgjort ett pappersark.

Vattenmärken användes av pappersmakare för att sätta prägel på sina produkter. Från medeltiden till våra dagar finns tusentals vattenmärken identifierade och daterade i stora katalogverk. En vattenmärkesanalys kan i bästa fall ge rätt exakt information om när och var ett papper är tillverkat och således en bakre gräns för när en text är nedskriven. I detta fall kunde vattenmärket hjälpa oss att slå ihop två av lapparna till ett ark och tidfästa pappret till 1570–1580-talen. Före det kan alltså inte vår fragmentariska text ha kommit till.

På en av lapparna finns också en så kallad kustod, ett stödord i nedre högra hörnet av sidan som är identiskt med första ordet på nästa sida. Kustoder användes både i handskrifter och i tryckta böcker som vägledning för både läsare och bokbindare. I detta fall kan kustoden visa hur lapparna hänger samman. På kustoden kan vi läsa ordet ”Beslutning” (’avslutning’) som förekommer som rubrik på en annan sida, vilket hjälper oss ordna lapparna i rätt ordningsföljd.

Efter att vi lyckats ordna lapparna i rätt ordning kunde vi titta närmare på texten. Det visade sig vara ett rimmat diktverk på knittelvers, ett relativt fritt versmått med slutrim som var populärt i Norden under medeltiden och tidigmodern tid. Dikten handlade om en vidunderlig bevingad varelse med namnet Bagtale (’ryktesspridning, baktaleri, skvaller’) och hennes tolv ”odygder” eller ”vanarter”. Det litterära motivet med det förkroppsligade ryktet återgår ytterst på den romerske poeten Vergilius diktepos Aeneiden och dess skildring av Fama, berömmelsens men också vanryktets gudinna.

Våra inledande efterforskningar visade att denna gestalt i den tidigmoderna danska litteraturen framför allt är känd i den jylländske renässansförfattaren Peder Jensen Hegelunds (1542–1614) bibliska skolpjäs Susanna (tryckt 1578–79) och dess mellanspel Calumnia (som betyder ’ryktesspridning, baktal, skvaller’). I mellanspelet är det, liksom i vårt fragment, det bevingade vidundret Bagtale som utgör huvudpersonen.

Till vår besvikelse visar sig fragmentets text ändå inte härstamma från denna pjäs, alla tematiska likheter till trots. Men i efterordet till den vetenskapliga utgåvan av pjäsen Länk till annan webbplats. hittar vi ändå ett lovande uppslag till vidare undersökningar. Utgivaren påpekar i en parentes att den litterära tekniken i Calumnia starkt påminner om den tyske reformationsdiktaren Hans Sachs (1494–1576) verk Nachrede (’baktaleri, skvaller’) från 1531. Även i detta verk skildras nämligen det bevingade ryktet och hennes tolv ohyggliga egenskaper. En kontroll mot ett digitaliserat exemplar av Nachrede från 1531 bekräftar misstanken: vårt fragment är en hittills okänd dansk översättning av denna tyska dikt! Via ett irrspår hittade vi alltså rätt till slut och har nu nått fram både till en verktitel och ungefärlig tillkomsttid.

Som exemplen ovan visar finns det olika sätt att lösa fragmentens gåtor och på förhand kan man inte veta vilken tråd som visar sig vara avgörande. Fragmenten yppar inte gärna sina hemligheter, men den enträgne forskaren får oftast sin belöning. Den nyfikne kan läsa mer om fragmentsamlingen i Arken Länk till annan webbplats. och beställa fram något till Specialläsesalen och – vem vet – lösa nästa mysterium!