Tonåring tecknar Mulle

Det är inte många svenska serietidningar som uppnår en sådan ålder – här räcker det inte med att lyfta på hatten. Jag åker ner till de underjordiska magasinen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. för att titta på de första årgångarna. I början är Min häst full med utländska serier. Men det är i första hand de svenska serierna och främst "Mulle" man kommer ihåg. Den började i nr 1 1973 av Ponnybilderna, en kortlivad hästtidning som gavs ut 1972–1974.

Historien om Mulles födelse är ofta berättad, men ändå så osannolik att den tål att upprepas. En 15-årig Lena Furberg skrev ett klagobrev om en utebliven tävlingsvinst till Ponnybilderna och dekorerade brevet med hästteckningar. Redaktionen hörde av sig och ville att Lena skulle göra en serie av dessa. Det skulle bli Ponnybildernas första och enda serie.

”Mitt livs pärs. Jag grät och svor och led alla fasansfulla kval. Jag satt uppe dagar och nätter och ritade miljarder serierutor”, sa hon sex år senare i Expressen (11 januari 1979). Då var hon aktuell som den yngsta deltagaren i en utställning på Nationalmuseum om svenska serier och serietecknare Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Upplagan för Min häst var då 45 000 exemplar.

Jag tar en titt på Ponnybilderna och de första Mulle-serierna är opolerade. Att som 15-åring lära sig seriekonstens alla regler med en deadline som tickar på samtidigt som man har en skolgång att sköta… det är häpnadsväckande egentligen. Några år senare är serien mer slipad. I Min häst dök den upp i nr 19 1975.

Med Broknäsflickorna i stallet

Jag bläddrar igenom de första årgångarna av Min häst och i nr 20 1976 dyker "Broknäsflickorna" upp, en annan svensk långkörare. Teckningarna är gjorda av Ola Ericson, en illustratör som gjorde massor med omslag för B. Wahlströms ungdomsböcker. Läsare över en viss ålder kommer kanske ihåg böckerna med de röda och gröna bokryggarna. Manus skrevs av Ylva Ericson, hans dotter, och byggde på hennes liv i stallet. Kompisarna där fick bli seriefigurer. Mellan 1974 och 1985 blev det 900 seriesidor. Den lades ned för att Ylvas kompisar, karaktärerna i serien, hade blivit vuxna och lämnat stallet bakom sig.

”För det första var vi inga flickor längre. Vi har kallats tanter i en tidningsartikel och även om det var ett skämt, är det nog sant för de yngsta läsarna. Vi blev äldre och spred oss över landet och eftersom serien var verklighetsgrundad höll det inte längre”, förklarade Ylva i tidningen Hästen nr 5 2003. Ylva gick bort 2020 och hann inte uppleva 50-årsjubileet för Min häst, en tidskrift vars redaktion hon även satt med i.

Självbiografiska serier och gör-det-själv-anda

I en Expressen-artikel den 17 mars 1980 om dåtida utgivaren Semic läser jag att av deras 37 titlar så var antalet svenskproducerade serietidningar få. Det mesta var material som köptes in från utlandet. ”Serierna tecknas ofta i Spanien eller Italien där arbetskraften är billig och i Sverige kan en redaktör ta hand om 2–3 tidningar”, skriver Expressen. Då uppskattades att det såldes 44 miljoner seriemagasin varje år i Sverige.

Med det i bakhuvudet är de här två svenska serierna än mer märkvärdiga. Den ena började som ett far-och-dotter-projekt, den andra som ett protestbrev från en skoltjej. Den anda som serieskaparna har haft (”jag har aldrig ritat en serie eller skrivit ett seriemanus, men jag gör det ändå!”) känns som hämtad från nutida serieskapare som gör självbiografiska serieromaner. "Broknäsflickorna" kan kallas för självbiografisk och "Mulle" kan ses som ett livsverk för Lena Furberg.

KB samlar in och bevarar alla tecknade serier som trycks i Sverige, oavsett karaktär. I stort sett alla (utom äldre och särskilt värdefulla nummer av till exempel Kalle Anka och Bamse) går att beställa fram från magasin och studera i våra läsesalar Öppnas i nytt fönster..

Men tecknade serier förekommer även i andra genrer, ett aktuellt och uppmärksammat exempel är Mats Jonssons självbiografiska serieroman När vi var samer. I KB:s föreläsningsserie Berättelser från KB den 18 maj berättar serieskaparen själv sin historia i föredraget "Från Vuor­be­jaurs skogar – seri­e­ro­man om samisk histo­ria" – välkommen!