Löpsedeln skrivs för att väcka läsarens intresse och blir ett fruset ögonblick i tiden. Bakom de slagkraftiga orden vilar berättelser som kan vara banala och lättglömda eller innehålla ett oväntat djup som leder vidare in i historiens labyrinter. Berättelser som visar på förändringar över tid och erbjuder förklaringar, ger glimtar av de människor och det samhälle som en gång var.

Med utgångspunkt från Stockholmstidningens digitaliserade löpsedlar – och vidare in bland böcker och tidningar – ska vi ta oss an två ouppklarade mordfall och dess konsekvenser. Ja och så har jag snöat in på en viss Eliel Löfgren.

Allt det här beskrivs på ett mycket målande sätt i boken Klockorna i Östervåla Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (digitaliserad av Göteborgs universitetsbibliotek) som Eliel Löfgren publicerade 1934, väl värd att läsa såväl som tidsdokument som för sina stundtals rätt skoningslösa personporträtt. Författaren är väl förtrogen med händelseförloppet eftersom han fått följa det på så nära håll. Han kan också övertygande bevisa att Blomberg inte är mördaren. Men Löfgren är långt ifrån bara advokat och författare, under sitt liv hinner han med ganska mycket.

Misshandelsmål, Strindberg och konflikter

1910 hamnar Löfgren själv inför rätta efter att ha slagit en polisman som kommit för att hämta de barn hustrun Mia hade från ett tidigare äktenskap. Händelsen var kulmen på en pågående och sårig vårdnadstvist. Den som vill veta mer om rättegången och det som ledde dit kan läsa Löfgrens broschyr Misshandelsmålet i Mariefred Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. som finns digitaliserad. På grund av de förmildrande omständigheterna blev straffet böter och inte fängelse.

Den gode Eliel hinner även vara med om att grunda Aftontidningen 1909 och i den göra ett inlägg i Strindbergsfejden Länk till annan webbplats. 1910. Vi ska inte heller glömma hans insatser i Nationernas förbund, den medling han utförde mellan judar och araber i konflikten om klagomuren i Jerusalem 1930–31, eller rollen i Ådalskommissionen Länk till annan webbplats.. Nuförtiden känner inte så många till honom, men som ni kan se uträttade han mycket under sitt liv. Ovan finns en anekdot ur Expressen den 30 december 1949 om Löfgrens smått legendariska tankspriddhet.

Mia Leche Löfgren

Frun Mia Leche Löfgren är också värd att nämna, aktiv inom fredsrörelsen och en frispråkig kritiker av diktaturer. Dessutom med ett stort kontaktnät bland sin tids inflytelserika personer. Bland annat skrev hon för Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, hade Ellen Key som lärare och åstadkom ett flertal böcker. En av dem, Så var det då : 1900–1940, kom ut året efter makens död 1940, och i den får hennes liv tillsammans med Eliel stort utrymme. En mycket läsvärd bok. Dessutom har hon ett personarkiv i KB med signum L54 där också Eliels papper ingår. Ungefär 9 hyllmeter omfattar samlingen och kan hittas i vår databas Arken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. En guldgruva för den som vill ta reda på mer om någon av makarna Löfgren.

Från Östervålas olösta brott går vi vidare till Upplands Väsby och den ouppklarade tragedi som utspelade sig där för över hundra år sedan.

Syndabockarna

Hasselhuhn återvänder efter en tämligen bristfällig brottsplatsundersökning till middagen och värdefull tid som kunde använts för att fånga gärningsmannen går till spillo. Kronolänsmannen är dessutom bergfast övertygad om att det rör sig om en luffare som begått mordet, han bättrar till och med själv på Ebba Larssons vittnesmål för att det bättre ska stämma överens med hans uppfattning. Efter några dagar grips de kringvandrande italienska musikerna Biagio Valente och Giuseppe Jaconelli som misstänkta för mordet. Fallet verkar löst.

Kyss Karlsson

Vid rättegångens slut föds för övrigt det något udda uttrycket "kyss Karlsson". Låter det förvirrande? Låt mig förklara. När italienarna frikänns blir Valentes mor så överlycklig att hon försöker kyssa domaren, dennes replik blir oavsiktligt en del av svenska språket då han svarar: "Kyss inte mig, kyss Carlson". Axel Carlson var nämligen de båda åtalade männens försvarsadvokat, något som ni sett att inte alla tilltalade hade förmånen att få på den här tiden. För sin insats i målet blev han 1923 italiensk hedersmedborgare och kommendör av italienska kronorden.

Mordet och turerna kring det finns för den intresserade beskrivet av Yngve Lyttkens i hans Hammarbymordet från 1952.

Ni har här fått ta del av två ouppklarade historiska mord med okänd gärningsman, det enda som återstår är historiens ofullständiga dokument där en viktig pusselbit saknas. Däremot kan man ta med sig trösten att de oskyldigt anklagade faktiskt också frikändes från alla anklagelser och att rättvisan på så sätt fungerade. I KB:s samlingar finns böcker, dagstidningar personarkiv och annat som går att konsultera för att få större förståelse för fallen och den tid de utspelade sig i.

Den som vill läsa mer om löpsedlar och dessutom få en inblick i dödsstraffets avskaffande kan läsa blogginlägget Den sista bödeln.