Kristian II intar scenen

Bakgrundshistorien till Stockholms blodbad i november 1520 är lång och invecklad. Under Kalmarunionens slutskede utkämpades en bitter maktkamp mellan den danske kungen Kristian II och den svenske riksföreståndaren Sten Sture den yngre. I februari 1520 dog Sten Sture i strider mot danskarna, och i september samma år intog Kristian Stockholm, där han lät kröna sig till kung.

Gustav Trolles hämnd

Den fjärde november hade rikets stormän och många andra samlats till kröningsfestligheterna på Stockholms slott. Men efter tre dagar ändrades allt. Ärkebiskopen Gustav Trolle hade tre år tidigare anklagats för högförräderi på grund av sitt samröre med danskarna, avsatts som ärkebiskop och fått sin borg Stäket nedriven av Sten Sture den yngre. I den så kallade Suecian kan man se en bild av ruinerna efter den nedrivna borgen. Länk till annan webbplats.

Nu inledde Gustav Trolle plötsligt en process mot dem som tidigare vänt sig mot honom. Hastigt förklarades de sammansvurna skyldiga till kätteri och dömdes till döden. Biskoparna Mattias Gregersson Lillie av Strängnäs och Vincent Henningsson av Skara stod högst i rang och avrättades först av alla. Därefter följde en lång rad stormän, borgmästare men också vanliga borgare – totalt omkring hundra personer. Bland de avrättade fanns Gustav Vasas far, Erik Johansson Vasa.

”Jag, Olaus Magnus, beskådade allt detta med fasa”

En person som blev vittne till blodbadet är historieskrivaren Olaus Magnus. Som katolik lämnade han Sverige efter att reformationen inletts, några år efter blodbadet. Tillsammans med sin bror Johannes uppehöll han sig därefter framför allt i Rom, där han 1555 publicerade sitt berömda verk Historia om de nordiska folken. I den berättar han om de rysliga scenerna han bevittnade i november 1520.

Nyligen dök också ett nytt, tidigare okänt textvittne upp som ytterligare fördjupar bilden. Av ett danskt antikvariat förvärvade KB i mars 2018 ett exemplar av krönikeverket Gesta danorum (”Danernas bedrifter”), tryckt i Paris 1514 Länk till annan webbplats.. Just det här exemplaret hade Johannes Magnus skänkt till Birgittahuset, ett härbärge i Rom, där brodern Olaus länge var föreståndare. På ett lösblad i slutet av boken uppenbarade sig ett fantastiskt fynd: Olaus Magnus egenhändiga anteckningar, där han på latin berättar om sina minnen från den traumatiska händelsen.

”En ynklig och jämmerlig syn”

Den blivande reformatorn Olaus Petri befann sig också i folkmassan de ödesdigra dagarna i november 1520. Han hörde till Strängnäsbiskopens följe, och vi kan nog anta att han måste ha fruktat för sitt liv.

I sitt berömda verk En svensk krönika berättar Olaus Petri Länk till annan webbplats. att kropparna av de döda blev liggande på torget i tre dagar och hur blod, vatten och smuts rann nedför torgets rännstenar – ”en ynklig och jämmerlig syn … ja, det var ett gräsligt och obarmhärtigt mord!”

Blodbadstavlan – från träsnitt till gravyr till teckning

Fasorna Olaus Magnus och Olaus Petri beskriver kommer till liv i en svit med bilder kallad Blodbadstavlan eller Blodbladsplanschen. Här ser vi inte bara livfulla skildringar av ”Konung Christierns den Omildes och Tÿrannens belägring, Reception, Cröningh Och sedermehra derupå föröfwade Tÿrannie”. Ovanför de åtta rysliga scenerna ser vi en av de äldsta kända avbildningarna av Stockholm.

Bilderna beställdes i propagandasyfte av Gustav Vasa och skapades 1524 av Kort Steinkamp och Hans Kruse i Antwerpen. Träsnittet gick dessvärre förlorat när byggnaden det förvarades i brann ner i Riddarholmsbranden 1802. Som tur var kopierades träsnittet 1676 på en gravyr som holländaren Dionysius Padtbrügge utförde på uppdrag av antikvarien Johan Hadorph. Gravyren är digitaliserad och fritt tillgänglig via Libris. Länk till annan webbplats.

En kopia av kopian

Padtbrügges gravyr kopierades i sin tur på en teckning utförd mellan 1690 och 1691 av Johan Lithem (Lithén) på uppdrag av Erik Dahlbergh, som planerade att ha den med i Suecia Antiqua et Hodierna Länk till annan webbplats.. Detta på anmodan av rikshistoriografen Claudius Örnhielm, som hade blivit ombedd att komma med synpunkter på sådant han saknade i det färdiga eller planerade verket. Blodbadstavlan kom aldrig med i den slutgiltiga Suecian, men av denna anledning finns den tecknade kopian av den graverade kopian med i Sueciadatabasen Länk till annan webbplats., som innehåller både färdiga gravyrer och förlagor till verket.

Inlägget är skrivet av Elin Andersson och Ulrika Strömquist

Fotnot: Olaus Magnus nyfunna anteckningar är utgivna av Elin Andersson och Fredrik Öberg (Historisk Tidskrift 2019:3).