Codex Aureus – den gyllene boken
Den har kallats för ”den mest överdådiga handskrift som finns bevarad från brittisk medeltid". Hur hamnade den i KB och vad har den varit med om på vägen hit?
Guld och ornament på Fol. 11r (bilden är beskuren)
Bortrövad av vikingar
Codex Aureus (signum HS A 135) visar inga synliga ledtrådar till sitt ursprung, men dess text och utsmyckning pekar på mitten av 700-talet och grevskapet Kent i södra England. Det enda man med säkerhet vet är att endast en rik och välutrustad institution kan ha åstadkommit ett så komplicerat verk, som måste ha krävt omfattande planering, resurser och arbetsinsatser. Forskningen har identifierat tre tänkbara kandidater som uppfyller dessa kriterier, alla i Canterbury: Christ Church (katedralen/domkyrkan), St Augustine’s Abbey och ett kloster i Minister-in-Thanet.
När vikingarna härjade i England blev många kloster utsatta för plundring, och i mitten av 800-talet hamnade Codex Aureus i deras händer. Handskriften var då omkring 100 år gammal och måste ha betingat ett stort värde. Så stort att en välbärgad jarl vid namn Aelfred och hans hustru Werburg köpte tillbaka handskriften från vikingarna och skänkte den till Christ Church. Detta för att enligt en inskription på fornengelska prisa gud och tillsammans med dottern Alhthrith bli ihågkomna av kyrkan för deras själars eviga frälsning.
Aelfred och Werburg om återköpet av Codex Aureus "från hedningarna med våra egna rena pengar" (Fol. 11r)
Från Canterbury till Humlegården via Spanien
Omkring 700 år senare, sannolikt under den turbulenta tid som rådde under den engelska reformationen, hamnade Codex Aureus på okända vägar i Spanien. Under ett par hundra år är det okänt var handskriften befann sig, men under andra hälften av 1600-talet ägdes den av Catalina de Haro, markisinna av Heliche.
Markisinnan sålde 1690 handskriften till den svenske språkforskaren och bibliofilen Johan Gabriel Sparwenfeldt, som var i Spanien för att på kungligt initiativ uppsöka ”göthiske monumenter”. Sparwenfeldt skänkte i sin tur Codex Aureus till KB 1705 och här förvaras handskriften sedan dess, i gott sällskap med andra medeltida handskrifter, som den dock skiljer sig ifrån på flera sätt.
Guld, purpur och pergament
Det som framför allt särskiljer Codex Aureus från andra handskrifter från den här tiden och regionen är hur texten presenteras rent visuellt. Här har de evangeliska texterna skrivits med färgat bläck på pergament som är växelvis ofärgat eller purpurfärgat. Vissa av de purpurfärgade bladen är präntade med guld – därav smeknamnet ”den gyllene boken”.
De olikfärgade sidorna möjliggör olika effekter genom användning av olikfärgat bläck. Kontrasten mellan de vita och purpurfärgade sidorna ger dessutom en stark visuell effekt när man ser dem bredvid varandra.
Vit pergamentsida (Fol. 51v) bredvid...
...en purpurfärgad (Fol. 52r)
Pergamentet varierar i tjocklek mellan 0,1 till 0,3 millimeter. Ett tränat öga kan se en synlig kontrast i tonen mellan de sidor av djurhudarna som har varit täckta med kött respektive hår.
Flera sidor bär dessutom spår av vener och några är skadade med väl synliga hål som med största sannolikhet fanns där redan vid handskriftens tillkomst. Fol. 125 är till exempel ärrat av en lång reva som fortfarande är täckt med hår.
Reva med djurhår på Fol. 125
Evangelier och konkordanstabeller
Den som inte nöjer sig med att beundra de påkostade textsidorna och de storslagna illuminationerna kan i Codex Aureus ta del av de fyra evangelierna på latin, introducerade med ett förord och en kapitellista.
Handskriften förenar senantik bokmåleritradition med anglosaxiska influenser. Ett antal textsidor är arrangerade i olika geometriska mönster i skilda färger som påminner om senantika och bysantiska bildverser. Evangelietexterna har skrivits på ett sätt som förstärker deras symboliska betydelse, med starka visuella inslag på varje sida.
I början finns åtta konkordanstabeller som visar relationen mellan de fyra evangelierna. Analyser visar att tre skrivare och två dekoratörer ligger bakom tabellerna, en siffra som kanske kan ge en insikt i hur många som kan ha varit involverade i handskriftens tillkomst.
Tabellerna är inramade av arkader prydda med djurornament, flätverk och olika geometriska mönster, karaktäristiska för den anglosaxiska dekorationsstilen.
Några arkader är dekorerade med hörnrundlar som innefattar helgon i halvfigur.
Konkordanstabell med helgonporträtt på Fol. 6v
Matteus och Johannes evangelier inleds med porträtt av apostlarna. Liknande porträtt har vid handskriftens tillkomst sannolikt funnits även av Markus och Lukas.
Porträtt av Matteus på Fol. 9v
Tillbaka till England
Codex Aureus för idag en tämligen fridfull tillvaro i KB:s underjordiska magasin, men återvände hösten 2018 tillfälligt till brittisk mark. Fyra sidor ur handskriften ställdes då ut på British Library i London
Länk till annan webbplats..
Fyra blad ur Codex Aureus utställda i en monter på British Library.
Pergamentbladen transporterades väl förpackade av KB:s konservatorer, som kontrollerade att lokalen och montern uppfyllde KB:s krav på klimat och säkerhet.
Utställningen Anglo-Saxon Kingdoms : Art, Word, War pågick 19 oktober 2018 till 19 februari 2019 och sammanförde betydelsefulla anglosaxiska handskrifter som idag är spridda över världen. Ett sällsynt tillfälle att se den gyllene boken jämte handskrifter med liknande ursprung, varav flera som återvände till brittisk mark för första gången någonsin. Den välbesökta utställningen kallades därför för ”a once-in-a-generation exhibition” Länk till annan webbplats..
Texten är baserad på texter av tidigare KB-medarbetaren Anna Wolodarski och på faksimilutgåvan The Codex Aureus : an eighth-century gospel book Länk till annan webbplats. / edited by Richard Gameson (Copenhagen : Rosenkilde and Bagger, 2001-2002)
Från Canterbury till Humlegården
Handskriften skapas, rövas av vikingar, återköps och skänks till domkyrkan i Canterbury.