Klemming – mannen, myten och maskoten
Den 5 september 1823 föddes Gustaf Edvard Klemming. 200 år senare ser KB:s medarbetare dagligen spåren efter en legendarisk överbibliotekarie, som för evigt etsat sig in i KB:s historia, samlingar och lokaler.
Den fula ankungen
KB:s mest legendariska medarbetare och chef genom tiderna föddes som fjärde barnet i en syskonskara på sju. Familjen bodde på Drottninggatan i centrala Stockholm, nära nuvarande Sergels torg och nära den bleckslagarbutik fadern Carl Gustaf drev tillsammans med farbrodern Wilhelm Leonard.
Den inåtvände gossen Gustaf visade tidigt intresse för böcker och mynt. Brodern Henrik, som delade hans intresse, blev sedermera antikvariatsbokhandlare som vuxen. Bröderna lekte auktion i gårdens vedbod, där andra barn fick ropa in billiga böcker. Gustaf började själv handla på auktioner redan vid 12 års ålder, fyra år senare avbildades han på en teckning som finns bevarad i ett hyllningsalbum från 1891. På pärmens insida har den vuxne Klemming i en kommentar beskrivit sitt unga jag som ”länge ansedd som familjens fuling” vilken led ”både smälek och grämelse”.
Intill versen på porträttet har Klemming lagt till namnet på författaren och prästen Julius Kiellman-Göranson, som vid denna tid tjänstgjorde som ministeradjunkt i Klara församling. Kiellman-Göranson hade hand om kvarterets skola, som låg en trappa upp i det hus där bleckslagarbröderna Klemming hade sin butik. 1839 fångade han den tonårige Gustaf Klemmings karaktär med dessa rader:
Conversation och lek och dans det ger jag hin.
Jag trifves mera med romaner och latin.
"Familjens fuling" var alltså tidigt medveten om sitt yttre men verkar så småningom ha genomgått en transformation, för ”i slutet af 1840-talet ändrade sig detta förhållande” och snart framställdes ett flertal porträtt av en ståtlig ung man. En man som med åren lät både hår och skägg växa till den längd vi förknippar honom med idag. Såväl den yviga hår- och skäggväxten som samlandet följde Klemming genom livet – och genom historien.
45 år på KB
Efter skolåren siktade den unge Klemming på bokbranschen i allmänhet – och på KB i synnerhet. Våren 1841 lämnade han universitetsstudierna i Uppsala med förklaringen "Tar studentexamen i höst; bokauktion i morgon." Han strävade tidigt efter en anställning på KB som han besökte så flitigt att han 1844, innan färdig examen, fick en oavlönad tjänst som frivillig amanuens.
På KB träffade Klemming redan som student arkeologen och filologen George Stephens (1813–1895). Det var början på en livslång vänskap, och kanske blev den skäggige och långhårige Stephens även en stilförebild för Klemming?
Den sistnämnde blev, som framgår av bilderna här ovan, vithårig redan i femtioårsåldern – och inte långt därefter blev han en välkänd figur i Stockholmslivet.
Redan i sin samtid blev Klemming känd för mycket av det som vi förknippar honom med idag. Det fanns ingen gräns mellan privatpersonen och bibliotekstjänstemannen, som både samlade och gav ut litteratur med en enorm arbetskapacitet. Klemmings drivkraft var också avgörande för KB:s flytt från de trånga lokalerna i slottet till ett nybyggt, modernt och ändamålsenligt bibliotek i Humlegården på 1870-talet.
Klemming hann arbeta 12 år i det nybyggda biblioteket innan han gick i pension 1890. Tre år senare, den 31 augusti 1893, avled Klemming 69 år gammal. I samband med hans död publicerades en vers av Alfred Victorin, så här lyder andra strofen:
”Gamle EKen” fällt sin silfverkrona,
som han bar så trygg i många år.
”GamlE boKmaln”, som Du sist Dig nämnde,
ej mer uti ”F i KB” går. –
Skulle jag vid nattens andetimme
där, just där en gång mig dröja kvar,
finge jag nog höra vemodssaknad ifrån dem,
din boksjäl älskat har.
Historier, myter och legender
Klemming har inte bara gått till historien som en sällsynt driftig, och bitvis gränslös, biblioteksman med ett uppseendeväckande utseende. Hans excentriska läggning och vacklande hälsa har, i kombination med hans intresse för mysticism och spiritism, givit upphov till många myter, legender och anekdoter. Till exempel att han gick baklänges, kvällstid bedrev seanser i biblioteket, och att han i KB:s källare förvarade en korg att läggas i ifall han skulle bli skendöd på jobbet.
På KB är Klemming ständigt närvarande, både i samlingarna och i lokalerna. Den som besöker KB möts av hans byst i entrén och det finns givetvis ett internt mötesrum uppkallat efter honom.
Inte långt ifrån Klemmingrummet finns ett mindre rum med ett mer fysiskt avtryck efter Klemming – men kanske lika mycket efter en av hans närmaste män: Johan August Ahlstrand (1822–1896).
De båda herrarna lärde känna varandra redan under studietiden i Uppsala och hade ett gemensamt intresse för böcker och auktioner.
På KB arbetade de länge med och nära varandra, men av för eftervärlden okänd orsak övergick relationen i en fiendskap som ledde till att Ahlstrand inte tålde att se sin chef. En lösning på problemet var en lucka som sågades ut i dörren till Klemmings arbetsrum, så att herrarna skulle kunna kommunicera med varandra utan att behöva stå ut med varandras åsyn. Dörren och rummet finns kvar, men luckan är sedan länge igenbommad.
Ett annat bevis på fiendskapen är en meny som finns bevarad i KB:s ämbetsarkiv. I samband med att KB:s nya biblioteksbyggnad i Humlegården öppnade för allmänheten den 2 januari 1878 åt Klemming och nio av hans tolv anställda en storslagen middag på Hotell Rydberg. På baksidan av menyn ser vi inte bara namnen på de som närvarade vid middagen, däribland Ahlstrand. Vi hittar också följande kommentar:
Ahlstrand hade som villkor för sitt deltagande uppställt, att han ej skulle behöfva se den af honom hatade Klemming. Problemet löstes därigenom, att midt på bordet sattes den största borduppsats, som hotellet kunde åstadkomma. Placerade på hvar sin sida om denna sågo de hvarandra icke under måltiden och hälsade ej heller på hvarandra.
Utöver allt det Klemming samlade, kommenterade och gav ut, hittar vi spår av honom i, eller ibland till och med på samlingarna. Klemmings föräldrar avporträtterades av Maria Röhl 1838 Länk till annan webbplats.. 37 år senare, 1875, köpte Klemming in den nyligen avlidna konstnärinnans samling till KB. Kanske var det då han passade på att lägga till en kommentar på bildytan intill porträttet av Ulrika Maria Holmström – hans egen mor?
Likt utom snedheten! Dertill fanns intet spår.
Fler Berättelser från KB
Klemming är alltså ständigt närvarande på KB, ibland på mer oväntade ställen och sammanhang. Idag dyker han till exempel upp som emoji eller zoom-filter i KB-medarbetarnas datorer, och han inspirerar till allt ifrån whiteboard-teckningar till stickade dockor.
Det finns knappast någon som har gjort ett lika stort avtryck i KB:s verksamhet och kollektiva medvetande som Klemming. Men... våra samlingar fortsätter att ge upphov till nya berättelser och upptäckter! Den 6 september inleds höstens föreläsningsserie Berättelser från KB, först ut är Staffan Carlsson, som berättar om sin bok Helgon och maktspelare: Dag Hammarskjöld som politiker Länk till annan webbplats.. Välkommen!