Det stora kriget

Året är 1914 och kriget har kommit till Europa. Det som länge kunde omtalas som endast ”det stora kriget” innebar slutet för den balans mellan europeiska stormakter som byggts upp under 1800-talet. Stora arméer mobiliserades och skyttegravar grävdes. Den konflikt som de stridande först trodde skulle bli helt kort skulle komma att pågå ända till 1918.

Kriget präglade hela samhällen. Även konsten mobiliserades. Starka bilder i färgtryck användes för att påverka människors beteenden. Det kunde handla om att öka soldaternas stridsvilja, men också om att övertyga civilbefolkningen att på olika sätt bidra till krigsinsatsen.

I KB:s samlingar finns många exempel på sådana affischer. Några av dem donerades av Jan Myrdal och Gun Kessle, och blev 2005 föremål för KB-utställningen ”Sälja krig som margarin”. Affischerna som visades på utställningen presenterades också i en bok med samma titel av Jan Myrdal Länk till annan webbplats..

En av affischerna som donerades av Myrdal och Kessle skapades av den franske illustratören Maurice Neumont 1918, det vill säga alldeles mot slutet av det stora kriget. Affischens avsändare är den så kallade Unionen av franska stororganisationer mot fiendepropaganda. Bilden föreställer en soldat med sliten utrustning, stående vid frontlinjen. Den uppfordrande blicken kan tänkas riktad mot den civilbefolkning han försvarar. Det är en bön om stöd som också formuleras i den ganska omständliga texten längst ner på affischen.

Två gånger har jag hållit stånd och segrat vid Marne.
Broder i det civila!
Den ”vita fredens” försåtliga offensiv kommer att angripa dig i din tur.
Liksom jag måste du hålla stånd och segra, var stark och hård.
Lita inte på det tyska hyckleriet.
(översättning av Jan Myrdal, ur Sälja krig som margarin, 2005)

Texten förutsätter att mottagaren känner till en hel del om kriget, främst de två slagen mellan franska och tyska grupper vid floden Marne (1914 och 1918) samt begreppet ”vit fred”, det vill säga en fred utan segrare eller förlorare, utan landavträdelser eller ekonomiska kompensationer. Bilden är betydligt enklare än texten, och har en helt annan slagkraft. Den talar även till de som bara har grundläggande kunskaper om kriget.

För kung och fosterland

Sverige drogs aldrig in i det första världskriget, men affischkonsten mobiliserades ändå. Budskapen handlade om beredskap och försvarsvilja. Ett tydligt exempel är en affisch av JAC (Carl Agnar Jacobsson) från krigets inledning, 1914. En rustningsklädd hand höjer sig mot skyn bakom det kungliga slottet.

Sveriges motståndskraft och försvarsvilja förknippas alltså med kungamakten. Bilden för tankarna till det så kallade Bondetåget samma år. Det var en konservativ och försvarsvänlig demonstration mot statsminister Karl Staafs liberala regering, med 30 000 bönder som uppvaktade kung Gustav V vid Stockholms slott. Även på Jacobssons affisch framstår det svenska försvaret som en allians mellan kungen och folket. ”Utmaningen mot Sveriges folk”, definieras inte. Den som ser affischen kan alltså själv avgöra vad som avses. Men tolkningen kommer att ske med utgångspunkt i de starka symbolerna på affischen: slottet/kungamakten och handen/försvaret.

Sammanhållning och solidaritet i ett nytt krig

1939 var det dags igen. Europa drabbades än en gång av vad som skulle bli en världsomspännande konflikt. Återigen stod Sverige utanför. Återigen manades den svenska befolkningen till beredskap. Fortfarande gick det bra att koppla försvarsviljan till starka nationella symboler. På affischen ”Allvarstid kräver” (anonym upphovsperson) kombineras de svenska färgerna med de välbekanta tre kronorna från Sveriges riksvapen. Kronorna förknippades förstås också med kungen, som fortfarande var Gustav V.

Jämfört med Jacobssons affisch från 1914 är budskapet påtagligt återhållsamt. Här finns ingen uppmaning till väpnad kamp, eller ens en föreställning om en sådan, bara en förmaning om att vara vaksam och att se till gemensamma intressen snarare än egen vinning.

Liksom vi idag uppmanas att hjälpa krigsdrabbade i Ukraina fanns också under andra världskriget kampanjer till stöd för befolkningen i de länder som dragits in i konflikten. I en sådan kampanj ingick affischen ”En stormflod av hjälp – kan rädda Holland nu” från 1944. Affischen är ritad av Anders Beckman, som några år tidigare (1939) hade grundat Beckmans reklam- och designskola tillsammans med Göta Trägårdh.

Den sönderslitna flaggan på olycksbådande mörk botten förmedlar en stark känsla av hot. Även texten är slagkraftig. Den bygger på en motsägelsefull liknelse, där hjälpen jämförs med en naturkatastrof. Det svenska folkets stöd måste vara lika mäktigt som de stormvågor som då och då slår in över den låglänta holländska kusten. Det viktiga ordet ”nu”, som särskilt inskärper vikten av snar handling, har fått samma färg som det röda fältet på den holländska flaggan.

Varning för mullvad!

Andra världskrigets beredskapstid följdes för svensk del av fortsatt vaksamhet under det kalla krigets stormaktskonflikter. Anders Beckman fortsatte också att formge affischer med försvars- och biståndstema. 1947, två år efter krigsslutet, ritade han en affisch för Europahjälpen, en samorganisation som bedrev hjälpverksamhet i krigshärjade europeiska länder under åren 1946–1950. Motivet är stillsammare än på Hollandsaffischen. I ruinerna av en storstad står ett barn som sträcker ut sina händer mot den uppgående solen. Ljuset får symbolisera det svenska biståndet.

En mer försvarspolitisk affisch av Beckman är ”Varning: mullvadsarbete pågår” från 1952, som genom att humoristiskt likna spionen vid en mullvad inskärper vikten av försiktighet och tystnad. Trygghetens mark är bräcklig, och lömska varelser arbetar för att undergräva den. Anders Beckmans bilder blev stilbildande för svensk affischkonst, och utgör goda exempel på bildkommunikationens slagkraft. Hans affischer är upphovsrättsskyddade, här är de publicerade med tillstånd från upphovsrättsinnehavarna.

En forskare som har intresserat sig för bildkonstens relation till politiken är litteraturvetaren Stefan Jonsson. I sin senaste bok Den otyglade skönheten : 5 saker konsten vet om demokratin Länk till annan webbplats. (2022) diskuterar han särskilt hur konsten förhåller sig till demokratiska rörelser, och hur den kan bidra till att öka demokratins motståndskraft i mötet med auktoritära krafter. Enligt Jonsson kan konsten erbjuda oss fantasi och komplexitet, föreställningar om andra människors liv och peka ut vägar för handling och motstånd. Han skriver bland annat om ukrainsk affischkonst från den så kallade Majdan-revolutionen 2013–2014, men också om konstens betydelse för det ukrainska motståndet mot den pågående ryska aggressionen.

Stefan Jonsson kommer till KB för att berätta om boken i föreläsningsserien Berättelser från KB den 12 oktober. Välkommen!