Skråförordningar och konserverade änkor

Innan processen att binda böcker industrialiserades köpte man bokens inlaga hos tryckaren och tog den sedan till en bokbindare för att få den bunden. På 1700-talet, då vetenskapen gjorde stora framsteg och romanen slog igenom, blev intresset för böcker och läsande allt större och behovet av bokbinderi ökade. 1786 fanns 30 bokbinderiverkstäder i Stockholm. Skråförordningar reglerade branschen för att förhindra överetablering.

Ett vanligt sätt för en bokbindare att komma över en verkstad och skaffa sig en position i branschen var att konservera, det vill säga gifta sig med, en änka eller dotter till en bokbindare. Så gjorde även Johan Carl Caloander (1758–1833). Han gjorde sitt mästarprov 1779 och 1794 konserverade han hovbokbindare Christopher Schneidlers Öppnas i nytt fönster. änka.

Praktband i getskinn

Caloander blev kunglig hovbokbindare åt Gustav IV Adolf 1796. Här på KB har vi flera band som är attribuerade, det vill säga tillskrivna, Caloander. Det kan vara svårt att säkert avgöra vem som gjort ett band eftersom de i allmänhet inte är signerade. Man får utgå från tid, sammanhang och utseende på bandet för att dra en slutsats.

Ett riktigt praktband som troligen härrör från Caloander är bandet till Les bâtimens et les desseins de André Palladio. Boken är tryckt i Italien 1786 men bandet är förmodligen från början av 1800-talet. Det går ofta inte att ge ett exakt årtal för band, eftersom bokbindaren inte brukade märka bandet med tidsangivelse.

Det finns ett årtal på inlagan men då inlagan oftast såldes separat från bandet säger det inget om när bandet tillverkades. Boken kunde bindas flera år efter det att den trycktes och den kan också ha bundits om. Bandet är ett rött helskinnband av getskinn. På ryggen finns två gröna titelfält med guldtryckt titel och guldtryckt spetsdekor.

Den främre pärmen inramas längst ut av en tunn à la grecque-bård (vi återkommer till vad det är) och innanför den en mer utsirad spetsbård av en typ som ibland kallas padeloup. Mitt på främre pärmen finns ett pärmexlibris Öppnas i nytt fönster. för Karl XIII. Ovanför detta står det Rosersbergs bibliothek, vilket var Karl XIII:s bibliotek på Rosersbergs slott. Bakre pärmen ser likadan ut med undantag för att mittdekorationen där är en vapensköld med tre kronor.

Ett band som faktiskt är märkt så att vi vet att det kommer från Caloanders verkstad är bandet till Les causes de la révolution de France av de Latocnaye. Boken är tryckt i Köpenhamn 1800. Det är även här fråga om ett rött helskinnband av get. På ryggen har vi ett grönt titelfält med guldtryckt titel och ett vackert guldtryckt medaljongmönster. Den främre och bakre pärmen ramas in av en tunn guldram med tre kronor i varje hörn.

På den främre pärmen finns ett pärmexlibris som består av ett krönt monogram: G och A för Gustav IV Adolf sammanställda med en kunglig krona över och tre kronor omkring.

När man har blindpressat har rullen pressats hela vägen ut till pärmens kant men vid förgyllningen har man i ett par hörn slutat lite tidigare.

Enligt en etikett i övre vänstra hörnet på främre pärmens insida får vi veta att boken är bunden av J.C. Caloander & son. Sonen i det här fallet är sannolikt Caolanders styvson Benjamin Schneidler, biologisk son till Christopher Schneidler. Det vi vet om den här boken är alltså att den är tryckt 1800 och inbunden på Caloanders verkstad åt Gustav IV Adolf.

Kronor och bårder

Ytterligare band med Gustav IV Adolfs monogram finns på Collection des écrits politiques, littéraires et dramatiques de Gustave III, roi de Suède, ett verk i fem delar med material författat av Gustav III. Verket trycktes 1803–1805, alltså senare än revolutionsboken ovan.

Banden är dock inte märkta med någon etikett. När nu Caloander tagit fram en etikett och börjat sätta den på band, borde han då inte sätta den på alla band? Kanske är bandet till revolutionsboken yngre trots att boken är äldre?

De gröna helskinnbanden av getskinn har Gustav IV Adolfs pärmexlibris på ryggen, G och A sammansatta med IV mellan sig under en kunglig krona. Att kronan är kunglig ser man på att den är stängd, furstliga kronor har taggarna uppåt. De bör alltså ha bundits under den period då Gustav IV Adolf var kung, det vill säga innan 1809 då han avsattes. De här banden bör alltså ha framställts någon gång under åren 1805-1809.

Den främre pärmen ramas in av en à la grecquebård. En à la grecquebård är en rätvinklig slinga som i nyklassicistisk anda var populär som bokbandsdekoration under den här tiden. A la grecque-bårder kallas ibland också för meanderbård. I varje hörn finns tre kronor och istället för pärmexlibris mitt på pärmen har vi riksvapnet.

Vill du läsa Gustav III:s skrifter? Här kan du ta del av en svensk översättning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. som är tillgänglig i digitaliserad form.