Kristinas intåg i Paris 1656
Den 8 september 1656 anlände Sveriges abdikerade drottning Kristina till Paris under storslagna former och hemliga föresatser. Det högtidliga tillfället förevigades på en unik gravyr, som sedan 1872 är "en prydnad" för KB:s samlingar.
Reception de Christine Alexandre Reine de Suede par la Ville de Paris le 8 Septembre 1659. Signum: KoB Sv. HP Chr. C. 36
En resa med hemligt mål
Två år efter abdikationen och den därpå följande flytten till Rom reste Kristina norrut. Officiellt var hon på väg hem till Sverige, men det egentliga syftet med resan var något helt annat. Kristina och Frankrikes ledare kardinal Mazarin hade i hemlighet överlagt om ett gemensamt krig mot Syditalien, vilket skulle göra Kristina till drottning av Neapel. En plan som även Ludvig XIV var invigd i. Den franske kungen gav därför order om att den före detta (och blivande) drottningen skulle få ett furstligt mottagande när hon anlände till Paris på sin resa genom Frankrike.
De hemliga planerna gick i stöpet när Kristinas överhovstallmästare Monaldesco avslöjade dem ett år senare, vilket han avrättades för i november 1657. Den franska inställningen till Kristina blev då en helt annan, men hösten 1656 hyllades hon under storslagna former på Paris gator. Uppståndelsen var stor och det högtidliga intåget förevigades på en gravyr med titeln Reception de Christine Alexandre Reine de Suede par la Ville de Paris le 8 Septembre 1659
Länk till annan webbplats..
Det felaktiga årtalet i titeln är inte det enda som gör gravyren speciell. Enligt KB:s legendariske riksbibliotekarie Gustaf Edvard Klemming, som förvärvade gravyren 1872, är den en "prydnad för den historiska planche-samlingen" och därtill "särdeles väl bibehållen".
Gustav Edvard Klemming fotograferad av W. A. Eurenius. Signum: KoB Klemming, G.E. Fa.1
En historiskt sann tafla
Klemming skriver uttömmande om gravyren i Ur en antecknares samlingar [2 uppl. 1880-1882],s. 240-245 Länk till annan webbplats.. Enligt Klemming har gravyren hört ihop med en almanacka från 1657. Detta bihang, som var ämnat att fästas under bilden, fanns det på Klemmings tid endast ett enda känt exemplar av, hos kollegan "den Kongl. Bibliotekarien Alvin" i Bryssel.
Upphovsmannen är okänd men Klemming nämner tre tänkbara namn: Pierre Mariette Fils, Robert Nanteuil (efter en målning av Sébastien Bourdon) och Abraham Bosse. På bilden ser vi Kristina i blå riddräkt och hög hatt med plym, ridande på en vit häst som leds av två pager. Ekipaget tas emot av representanter från staden Paris myndigheter. Några av dem bär en tronhimmel prydd med det svenska vapnet.
Enligt Klemming är "taflans" historiska sanning bestyrkt genom en berättelse som historikern Johan Arckenholtz återger i Mémoires concernant Christine reine de Suede (1751-1760) Länk till annan webbplats.. Den som är skeptiskt lagd kan jämföra bilden med en annan skildring av samma händelse. Nationalmuseum köpte 2017 in en samtida teckning av Francois Chauvin Länk till annan webbplats.. Denna teckning är sannolikt en skiss till en annan gravyr som finns i det franska nationalbiblioteket.
Klippt, klistrad och övermålad
Gravyren Klemming köpte in till KB är modifierad på flera olika sätt. Utöver att vara handkolorerad är den klippt och klistrad på flera ställen.
Den omgivande eklövsramen är påklistrad i bitar. En av dessa sitter där den ursprungliga titeldedikationen (ovanför Kristinas huvud) är bortskuren och ersatt med en bit övermålat papper.
De avbildade personernas namn har övertäckts vid koloreringen och ersatts med bokstäver som utmärker respektive person.
Namnen återfinns i stället på två lappar som klistrats på varsin sida av den ovala kartuschen längst ner.
Den ursprungliga sexradiga versen i kartuschen har täcks över med ytterligare en påklistrad lapp, där bildens titel är graverad.
Klemming hyllar ändringarna, som "äro så skickligt utförda, att de alldeles icke märkas utan gifven anledning, och äfven då behöfs ett vandt öga dertill". Han menar "att denna kopparstickets förändring icke är en tillfällig, af någon enskild ägare vidtagen åtgärd, utan en förlagsaffär".
Ett bevis på detta anges vara att det på Klemmings tid fanns två kända och bibehållna exemplar som hade behandlats på samma sätt. Det ena, som var skadat, fanns i det franska "riksbiblioteket", det andra i det svenska. Här ser du alltså det sistnämnda och oskadade exemplaret, som även finns fritt tillgängligt via Libris. Länk till annan webbplats.