På kartan – men inte i verkligheten
Kartor och bilder kan visa hur landskapet gradvis förändras; hus byggs, vägar dras och broar anläggs. Men ibland kan man få passa sig eftersom det som ritats aldrig blev verklighet.
Den planerade villastaden Hornsberg. Magnus Isæus. KoB. Sv.Uts. Sthlm. Kungsholmen. C1
Villaidyllen Hornsberg
Västra Kungsholmen i Stockholm dominerades i slutet av 1800-talet av malmgården Stora Hornsberg och den övriga bebyggelsen var gles. Men på 1870-talet köpte bolaget Tomt AB Hornsberg marken och lanserade ambitiösa planer på en villastad på området. Området skulle bestå av stora, tjusiga hus på rejäla tomter i ett slingrande gatunät.
Karta över den föreslagna villastaden. KoB 3g
Men av planerna blev det ingenting, bolaget lyckades inte sälja några tomter och i stadsplanen gjordes området om till industribebyggelse. Idag pågår dock omvandlingen av Hornsberg till bostadsområde för fullt, fast utan lika praktfulla villor som i planen.
Detalj av prospekt för den planerade villastaden. Magnus Isæus. KoB 3g
Kronprinsens stad blev en flopp
1809 förlorade Sverige sin östra rikshalva Finland till Ryssland. Plötsligt uppstod en riksgräns längst med Torneå älv. Och Torneå, den viktigaste orten i området, hamnade på den ryska sidan.
Att bygga upp en svensk motpart till Torneå blev därför viktigt och 1812 gavs stadsprivilegier till en helt ny ort som skulle ligga ca 15 km väster om Torne älvs mynning. Orten fick namnet Karl Johans stad efter kronprinsen, den blivande Karl XIV Johan.
Översiktskarta. Kartograf: N. G. Werming. KoB 2/Karl Johans stad
På udden till vänster på kartan syns den planerade staden utritad som ett rektangulärt fält. Till höger ligger gränsen i Torne älv och den spridda bebyggelsen längs älven.
Det visade sig dock att folket i trakten inte tyckte att läget var det bästa. Människor flyttade istället till den redan befintliga byn Haparanda som låg närmare Torneå. I Karl Johans stad bodde det däremot knappt några människor alls. 1842, alltså 30 år efter stadens grundande, gav myndigheterna upp och Haparanda fick överta stadsprivilegierna från Karl Johans stad.
Detalj av karta som visar själva staden. KoB 2/ Karl Johans stad
De symmetriska kvarteren som ritats upp på kartan förblev en konstruktion på pappret.
Staden som inte fick en kanal
1854 härjades Örebro av en omfattande brand där stora delar av bebyggelsen förstördes. När en ny stadsplan skulle tas fram användes en äldre karta från 1844, där det äldre krokiga gatunätet tydligt syns. Ovanpå de gamla gatorna och tomterna har de nya raka gatorna ritats in. Notera den kommande järnvägen med stationsområdet i nordväst.
På kartan syns också en idé som aldrig blev av, nämligen Svea kanal. Redan Gustav Vasa tog upp detta kanalprojekt, som skulle förbinda Östersjön med Kattegatt, och så sent som 1999 lämnades det in en motion till riksdagen om att bygga kanalen.
Till höger syns svagt linjerna för den föreslagna kanaldragningen. KoB 2/ Örebro
1844 var en kanaldragning via Örebro högaktuell och den finns alltså med på stadsplanen från detta år och därmed också på omdaningsförslaget från 1854. Men trots att staden avsatte mark för bygget så blev kanalen aldrig av.