Covid-19 har drabbat oss och hela världen med full kraft, även åtgärderna är kraftfulla. Hur ser det då ut historiskt med epidemier i Sverige, är detta unikt eller har historien en förmåga att upprepa sig själv? Följ med på en resa i tiden till tidigare plågoris som härjat vårt land, såväl mildare som betydligt farligare sjukdomar. En resa med KB:s egen tidsmaskin, de digitaliserade dagstidningarna. Vi börjar med 1700-talet och pesten.

Pesten fortsatte ändå att sprida sig, särskilt städerna längs vattenvägarna drabbades hårt. I Norrköping konstaterades det 1711 att halva befolkningen dött, landskapet Blekinge hade liknande dödssiffror. Men det fanns städer som klarade sig. Till dem hörde Nyköping och det berodde kanske på landshövding Hans Clercks agerande. Han beordrade fyra veckors karantän för alla som besökt smittodrabbade platser. Inga döda fick fraktas till kyrkogården. Gästabud, gravöl, begravningsfester och sockengång förbjöds också.

I pestens spår kunde man på sina håll rapportera om nedslående beteenden från vissa människor. Jönköpings provinsialläkare berättade följande:

Norge genomförde en avspärrning av gränsen mot Sverige och undgick i stort att drabbas av farsoten. Stränga regler gällde om att skjuta alla svenskar som försökte korsa gränsen. 1713 var den sista svenska pestepidemin över. Sjukdomen bryter fortfarande ut i vissa delar av världen men kan oftast behandlas med antibiotika.

Värt att nämnas är att det även på den tiden florerade rykten, från Stockholm spreds exempelvis ett som hävdade att läkarna på stadens kolerasjukhus blandade gift i patienternas medicin. Nu fanns ändå inte så många behandlingsalternativ inom läkarkåren förutom åderlåtning, opiumdroppar och starkt kaffe utan grädde. Sjukdomen sprids mest via smittat vatten men även mat. Om de drabbade inte får rätt vård dör ungefär hälften, vid behandling färre än 1%. 

Koleran återkom till landet 10 gånger under 1800-talet, men besegrades undan för undan av bättre avloppssystem och hygien. Idag är sjukdomen tack och lov utrotad i Sverige. Vi går vidare från bakterier till virus och bekantar oss med influensan.

Snuvan räknas som den första moderna influensapandemin och föregicks av många år utan allvarligare smittor. I "Svenska Läkaresällskapets Nya Handlingar" 1890 hävdas att kunskaperna om sjukdomen fallit i glömska bland läkarna eftersom inga allvarligare utbrott skett sedan 1830-talet.

I min kollega Malin Joakimsons inlägg Pest och kole­ra i kartans värld kan ni se epidemikartor från ryska snuvans dagar och även kolerautbrottet i Uppsala 1857. Stockholms stadsläkare Klas Linroth sammanställde rapporter om snuvan som läkare över hela landet skickat in och kunde konstatera att dödligheten var 250 % högre än normalt under pandemins höjdpunkt. Mycket berodde på bakomliggande sjukdomar som tuberkulos, sådant som idag bekämpas med antibiotika. I Hygiea ses sambandet mellan svår influensa och tuberkulos tydligt bland de beskrivna fallen. 1892 hade influensan ebbat ut och svenskarna kunde dra en lättnadens suck i 26 år.

I början sågs dock ingen större anledning till oro som ni kan se i tidningsklippet nedan från juli månad. Notera att man vid den här tiden ändå bestämt sig för att ställa in internationella sportevenemang.

1918 utkom en broschyr om spanska sjukan Länk till annan webbplats. och hur man bäst skyddade sig, som går att läsa digitalt. Många av råden känns aktuella än idag. Bland annat får hygien och handtvätt mycket utrymme samt avsnitten om vad som bör stängas ner i samhället (skolor, teatrar, biografer m.m.) för att undvika smittspridning. Även en broschyr som undersökt sjuka arbetare på bruket i Sandviken Länk till annan webbplats. för att se om tidigare sjukdom i ryska snuvan gett någon immunitet finns att läsa digitalt.

Sjukdomen är omskriven i tidningarna. I många dödsannonser från den tiden går det också att se just spanska sjukan som dödsorsak. En mer udda annons jag hittade var denna från 1919. Om problemet med håravfall efter tillfrisknandet var stort är något oklart. Varningsklockorna borde dock ha dånat med en öronbedövande styrka.

Spanska sjukan visade på nödvändigheten av att ha ett skyddande vaccin. 1931 kunde man äntligen hitta influensaviruset i grisar och 1933 i människor, något som möjliggjorde odling av viruset i hönsägg och så småningom framställning av själva vaccinet. Det luriga med influensan är att den ganska snabbt kan ändra egenskaper, vilket gör att man till vaccinet behöver ha de virusstammar som cirkulerar samma år.

Att människor som inte jobbade inom sjukvården använde munskydd för att undvika virussmitta förekom uppenbarligen även 1957. Här en bild från Österrike under oktober månad.

I tidningarna ser man att kollektivtrafiken påverkades när personal blev sjuka. Pensionerade lärare fick rycka in till skolorna och på de överbelagda sjukhusen blev situationen ansträngd när läkare och sjuksköterskor insjuknade. Bland annat Karolinska sjukhuset fick minska sitt intag av patienter under en tid. Vaccinering förekom men riktades specifikt till vårdpersonal och riskgrupper eftersom tillgången var ganska dålig. Även statsminister Tage Erlander drabbades av asiaten, i hans dagboksanteckningar från april 1958 kan man följa sjukdomen. Erlander arbetade dock på så gott han kunde ändå. Tidpunkten att bli sjuk passade sällsynt dåligt med viktiga omröstningar om pensionerna samt ett stundande nyval till andra kammaren i juni. 1958 ebbade sjukdomen ut efter att ungefär 2 miljoner människor i världen dött.

Pandemier fram till idag

Ytterligare två pandemier kom efter asiaten, först Hongkonginfluensan 1968–70 och så H1N1 (svininfluensan) 2009. Men nu med covid-19 prövas samhället och världen på ett sätt som inte setts på 100 år.

Den som tittar närmare på influensapandemierna och utbrotten av pest och kolera förstår ändå vilken tur vi har som lever i modern tid. Sjukvården kan åstadkomma så mycket nu som den inte kunde då. Förr fanns ofta inte så mycket att göra när någon blivit sjuk, bara att vänta och se om patienten överlevde. Antibiotikan, som började användas på människor 1941, ger oss en stor chans att överleva virussjukdomarnas efterföljande bakterieinfektioner. Och även en uppfinning som respiratorn – den kom 1950 som en utveckling av järnlungan – ger helt andra möjligheter till vård i vår tid, en möjlighet tidigare generationer saknade.

Vi lever kanske inte i de bästa av tider, men står ändå mycket bättre rustade mot sjukdomar nu än förr.