Norrlandsbiffar och bekämpningsmedel
Vad sägs om mat som bokstavligen kommer direkt från skogen, eller undermedel för att få bort oönskade växter och insekter? Läs vidare om kemiska bekämpningsmedel och restprodukter från skogsindustrin.
Ur "Shells småskrifter"
Har ni inte läst något av de föregående inläggen i serien om mördande reklam i KB:s samlingar så spelar det ingen som helst roll, inlägget går alldeles utmärkt att läsa ändå. Vi går genast vidare till reklamen och stannar till i skogen.
Träbiff
Ja, träbiffen – eller Norrlandsbiffen som den också kallades – var något som faktiskt producerades och även åts i Sverige under andra världskriget. Själva råvaran kommer som man mycket riktigt kan gissa från skogen: trämassa blir foderjäst. Enkelt förklarat så består biffarna av torkad torula-jäst, en jäst rik på äggviteämnen. Näringsvärdet är högt. Granved kokas i sulfit och ungefär hälften stannar i sulfitluten som en lösning, luten ger sedan näring åt jästsvampar. Så vad kan då gå fel med en sådan idé? En innovation där man utnyttjar restprodukter som annars skulle gått till spillo och på köpet får billig föda till befolkningen? Jo, det ska ni alldeles strax få veta.
Förstora bildenAftonbladet 1942-12-15
För i teorin så ÄR det en fantastisk idé i syftet att enkelt kunna ge människor föda, men i praktiken blev produkten usel. Kruxet är nämligen att svampen lagrar massor med bly från kokvätskan. Inte bra. I artikeln ovan från 1942 står det om en utekväll med produkten och att ingen risk för lövbildning eller barrande finns. Må så vara, men träbiffen kommer så småningom att ge dig en ordentlig blyförgiftning. Alla planer som fanns på att exportera denna produkt till fattiga länder i behov av billigt protein fick läggas på hyllan.
Ritning till försöksverksamheten för att framställa träbiffar 1942
Aftonbladet 1946-01-20
Symptomen på blyförgiftning varierar och kan vara huvudvärk, sömnlöshet, magvärk, illamående, trötthet och metallsmak i munnen. Hög eller långvarig exponering för bly kan leda till döden. Kort sagt, undvik bly och ät inte Norrlandsbiff. Men spåren av tillverkningen och konsumtionen av träbiffen finns kvar i KB:s magasin på ett fullständigt säkert sätt, som i artikeln om supén från 1942 och den här notisen från 1946. Båda tagna från Aftonbladet.
Från nobelpris till hot
Ordet DDT klingar inte så bra för oss i nutiden, men till att börja med verkade medlet vara en riktig gåva till mänskligheten. Det fanns bara positiva saker med denna produkt som så småningom till och med belönades med nobelpriset i medicin 1948. Medlet skapades redan år 1874 av en viss Othmar Zeidler, men genombrottet dröjde ända fram till 1939 då Paul Müller kunde visa på dess insektsdödande förmåga.
Trelleborgstidningen 1949-03-07
Man måste beakta att DDT framgångsrikt användes i bekämpning av malaria. Det nyttjades också för att stoppa en tyfusepidemi då över en miljon italienare avlusades. Det hände också att personer åt eller drack av medlet för att visa på dess ofarlighet för just människor. Så bilden var ljus av DDT under en period. När annonsen ovan stod i tidningen 1949 fanns det just inget negativt alls att säga om medlet.
Insekter som borde utrotas
DDT är inte särskilt farligt för människor, så långt hade förespråkarna rätt. Du kan visserligen bli förgiftad av det men inte med särskilt allvarliga symptom. Faran låg i en helt annan sak, förstörelsen av ekosystemet. För när insekterna fick i sig medlet stannade det inte hos dem utan spred sig sedan via näringskedjan till rovdjuren som drabbades hårdast.
Rachel Carson uppmärksammade detta i sin bok "Tyst vår" som kom ut 1962 (och på svenska året därefter). Det blev en ögonöppnare och gjorde att många länder så småningom totalförbjöd medlet. Sverige var faktiskt först i världen med att förbjuda DDT år 1969. Men medlet hängde ändå kvar i landet fram till 80-talet, då som ingrediens i medel mot hårlöss och skabb. Giftet används också fortfarande i vissa delar av världen, men här är det borta. I våra samlingar syns det dock ännu.
Sölvesborgstidningen 1956-08-03
Hormoslyr
Vad gjorde du när banvallen blev så där överväxt med ogräs och sly igen? Jo, du slängde på lite Hormoslyr och så ordnade det upp sig. För fungerade gjorde det helt klart, ett väldigt effektivt ogräsmedel både var och är Hormoslyret. Bekämpningsmedlet fungerade som ett tillväxthormon, ogräset växte bokstavligen ihjäl sig. Skogsbruket hade också stor användning av medlet för att bekämpa sly.
Kruxet är att det är hypergiftigt även för människor och kan orsaka både cancer och fosterskador. Många var de som tog skada av giftet som så småningom skulle komma att förbjudas 1977. 1956, som jag hämtat den ovanstående annonsen från, hade det dock inte ännu fått sitt dåliga rykte utan sågs som ett fantastiskt medel.
Arbetet 1975-08-13
BT Kemi och giftbägaren
1975 förhöll det sig dock annorlunda och företaget BT Kemi som tillverkade medlet kände sig pressade att visa dess ofarlighet. Bolagets VD Lars Foss drack av medlet på tv, något som kanske inte är att rekommendera för den som vill ha hälsan i behåll. Även andra personer kände sig manade att dricka medlet. Om ni tycker er känna igen namnet BT Kemi så är det förmodligen helt korrekt, företaget var ansvarigt för den stora miljöskandalen i Teckomatorp på 70-talet.
Där lämnar vi gifter och elände ett tag men är snart tillbaka med nya efterkloka inlägg. Ett nytt blogginlägg om mördande reklam i KB:s samlingar kommer inom kort, missa inte det. Tidigare inlägg i serien är "Mördande reklam", "Döden i arsenik" och "Mer mördande reklam".