Döden i arsenik
Vackra färger, vitlöksdoft och ond bråd död. Vi fortsätter serien om mördande reklam och har kommit fram till ett av människans mest ryktbara gifter – arsenik.
Har du inte läst det föregående inlägget så spelar det ingen roll, det går precis lika bra att börja läsa här. Välkommen till serien där vi fortsätter letandet i KB:s samlingar efter farliga produkter som marknadsförts och uppmuntrats med mördande reklam. Ovan syns en kunglig förordning från 1827 i syfte att få mer kontroll över handeln med det dödliga giftet arsenik. Detta för att undvika dödsfall, både oavsiktliga och mer avsiktliga sådana. Arsenik har nämligen varit ett populärt mordvapen genom tiderna. Men vi väntar med det mordiska och avsiktliga för att istället titta på det mindre genomtänkta.
Scheelegrönt och arsenik
Annonsen ni ser ovan från Aftonbladet 1838 visar en del av de farligheter som kunde köpas under mer oreglerade tider. Blyättika, salpetersyra, saltsyra och en hel massa andra ämnen som ingen idag skulle vilja ha stående i skafferiet eller städskrubben. Och så har vi den lite mer udda Scheelegrönt, även kallad kopparsenit. Har ni hört talas om den färgen? För den är väldigt speciell, utvecklad av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele runt 1775. Precis som namnet antyder en grön färg, mycket vacker och mycket giftig. Fullproppad med arsenik och dödlig i tillräckligt stora mängder. Även giftet cyanväte var något som upptäcktes av Scheele.
En annan känd arsenikfärg är den så kallade Schweinfurtergrönt. Problemet var att giftiga arsenikfärger användes i både kläder och tapeter, något som ledde till att många förgiftades. Vackra färger som sagt men ytterst dödliga. Det finns med andra ord en logisk förklaring till att man kan benämna något "giftgrönt". Men giftet fanns även i andra färger, så du kunde aldrig gå helt säker vilken färg du än valde.
Den långsamma döden
I Sverige förbjöds arsenikhaltiga tapeter 1876. Då hade man upptäckt att de i fuktiga miljöer – något som det alltid blev i den tidens dåligt uppvärmda bostäder – avgav en arsenikgas som långsamt förgiftade de boende. Lukten påminde om vitlök. I "Förteckning öfver gifter och andra hälsovådliga ämnen, som komma till användning inom industrien" från 1912 beskrivs förgiftningssymptomen för gasen så här:
Texten fortsätter:
"Urinen tidvis mörk till svart, blod- och hemoglobinhaltig. Efter 24 timmar gulfärgning av ytterhud och slemhinnor genom gallafärgämne, elak lukt ur munnen (liknande hvitlök), svullnad och ömhet af lefver och mjälte, hufvudvärk, hallusinationer, dödsångest, död eller långsam förlamning."
Så undvik arsenikfärger, undvik arsenikgaser, ja undvik arsenik. Därför var troligen produkten nedan inte heller någon lysande idé, visserligen såld på apoteket och annonserad i en läkartidskrift. Men ändå.
Mördarens bästa vän
Som jag nämnde tidigare har även mördare varit mycket intresserade av arsenik. Vit arsenik ansågs som ett effektivt sätt att ta livet av misshagliga personer eftersom det är behändigt lukt- och smaklöst. Rykten om att Erik XIV och Napoleon förgiftats med medlet har också länge förekommit. Vi får heller inte glömma Carl Jonas Love Almqvist som gick i landsflykt efter anklagelser om mordförsök med arsenik. Här kan du läsa mer om Almqvist och den historien.
Silbodals dödsängel
Anders Lindbäck var kyrkoherden från Silbodal som 1864 mördade tre församlingsmedlemmar i syfte att minska sin församlings fattigvårdskostnader. Ett antal andra tilltänkta offer förgiftades också men överlevde. Mordvapnet var som ni kanske gissat arsenik, i det här fallet blandat med nattvardsvinet. Undantaget blev hans sista offer Anders Lysén, kyrkoherdens sjuke vän som bodde hos honom och förgiftades via maten. En ekonomisk dispyt föregick det plötsliga dödsfallet och kroppen begravdes i all hast. Nu väcktes misstankar och kroppen grävdes upp för att obduceras, fullt med arsenik påträffades i magen. Precis som man misstänkt.
Året därpå dömdes Lindbäck till döden genom halshuggning men lyckades lura bödeln genom att ta sitt eget liv. Den fallne prästen hängde sig i sin cell den 20 november 1865. Men han fortsatte att fascinera även efter sin död och fick en egen docka i Vaxkabinettet på Regeringsgatan 28 som ni ser nedan.
Flugpapper
Den som inte fick tag på ren arsenik kunde ta genvägar, som att köpa flugpapper som ofta dränkts in med giftet. Sen var det bara att blöta upp papperet för att utvinna arseniken, ett knep som ganska ofta nämns i tidningarna i samband med giftmord. Ett fall där flugpapper påstods ha använts kan ni se ur Dagens Nyheter 1894. De åtalade frikändes dock senare.
Här ser ni en annons ur Falukuriren 1895 för flugpapper som med ganska stor sannolikhet innehöll mängder av arsenik. Inte att rekommendera i hemmet för den som var rädd om hälsan. Nedan ses ett av myndigheternas försök att få bukt med arsenik i flugpapper.
Änglamakerskorna från Nagyrév
Det mest kända fallet med arsenikförgiftning från flugpapper kan spåras till Ungern och byn Nagyrév, allt avslöjades 1929. Då uppdagades att någonstans mellan 40 och 300 män hade mördats under loppet av 20 år. En hög siffra oavsett vilken som stämmer. De inblandade kallades "änglamakerskorna från Nagyrév". En nyckelperson var barnmorskan Zsuzsanna Fazekas som dock hann ta sitt liv innan polisen grep henne. Fazekas sålde flaskor med arsenik som hon utvunnit ur flugpapper.
Där lämnar vi gifter och elände ett tag, men inte så länge. Ett nytt blogginlägg om mördande reklam i KB:s samlingar kommer snart, missa inte det. Tidigare inlägg i serien är "Mördande reklam", klicka på länken för att läsa det.
- Bergmark, Matts : Farligt att förtära, inandas och beröra : en bok om gifter och förgiftningar
- Hygiea
- Kongl. collegii medici kungiörelse, huru med försäljandet af venena och andre farlige medicinal-waror hädanefter kommer at förhållas
- Kongl. Maj:ts nådiga Förordning, angående answar för den som olofligen förskaffar sig eller innehafwer Arsenik
- Lyttkens, Yngve : Giftmorden i Silbodal
- Svenska dagstidningar