Ja idag är det exakt 100 år sedan skalden, journalisten och proletärförfattaren Dan Andersson avled på hotell Hellman i Stockholm. En tragisk död är självklart inget att fira, men vi ska här uppmärksamma hans gärning och några av de spår han efterlämnat i KB:s samlingar. För innan han i döden blev den ikoniske grubblaren och myten hade mannen från finnmarken ett liv. 

Livet i finnmarken är verkligen ingen idyllisk tillvaro, Dans far Adolf – som är djupt troende – skaffar en revolver för att kunna försvara familjen. Fadern skriver i sin dagbok: "Julen 1900 den värsta jag upplevat. Våldsverkare utanför, vi hade vakt för att våga vara här." Prästen i Grangärde ska ha besökt bygden 1916 och sagt till sina följeslagare "nu komma vi in i de laglösas rike". Dan berättade för sin vän Waldemar Bernhard:

Gardist-Kalle och Albert

En våldsam händelse som gjorde avtryck på Dan Andersson var det så kallade Uvbergsmordet, ett mord som än idag inte är helt uppklarat. Den i bygden ökände Carl Ludvig Granlund – senare dömd till livstid för två mord och mer känd som Gardist-Kalle – hade en styvson som hette Albert, denne mördade den 12 juni 1913 grannkvinnan Sara-Lisa Jansson och försvann sedan själv spårlöst.

Teorierna om vad som hände Albert har varit många, kanske emigrerade han till Amerika eller så dog han i de djupa skogarna. Död för egen hand eller mördad av någon som tagit lagen i egna händer, ingen vet. Det draggades till och med efter hans kropp i Uvbergstjärn utan resultat. Dan och Albert brukade musicera tillsammans med sina fioler då båda ägde stor musikalitet. Mördaren var också en duktig skomakare och fotograf, Dan Andersson skrev själv följande om Albert:

Skattlösberg tur och retur

Familjen vistas inte på samma ställe under Dans uppväxtår. Fram till 1905 bor de i byn Skattlösberg där fadern arbetar som lärare, flyttar sedan vidare till Mårtenstorp, Burängsberg, Boarna och Norhyttan för att i maj 1912 åter bosätta sig i Skattlösberg. Denna gång i den stuga som blivit känd under namnet Luossastugan, där skriver Dan Andersson delar av Kolarhistorier och Kolvaktarens visor. Än idag finns huset kvar och har blivit ett populärt turistmål.

Någon livslång nykterhet blir det dock inte, senare i livet är Dan inte främmande för långa krogrundor med vänkretsen. Som ombudsman verkar han bara ett år och avgår sedan, men ett litet tag till fortsätter han sin medverkan i rörelsens tidskrift Templaren. Skalden arbetar också bland annat med flottning, tungt skogsarbete, kolmilning och dikesgrävning. Men inget av yrkena passar egentligen drömmaren och författaren Dan Andersson. Det ensamma arbetet med kolmilning resulterar 1914 i debuten och novellsamlingen Kolarhistorier Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., honoraret ligger på 300:-. Novellerna utspelar sig i hans fattiga hembygd med tydlig inspiration av verkliga människor och i viss mån lika verkliga händelser, mycket hämtat från hans fars anteckningar.

Musiken

Mellan åren 1917 och 1918 arbetar Dan i Göteborg som journalist på dagstidningen Ny tid under pseudonymen "Black Jim". Den pseudonymen förekommer många år senare i en låt av Joakim Thåström, Om Black Jim. Låten börjar med texten:

Dom kommer från fabriken
För att ta med Black Jim hem
Dom har ett jobb dom fått att göra ikväll
På Klara natthotell

I Thåströms låt bor dock Dan Andersson i rum 23 på hotellet medan han i verkligheten hade rum 11. Thåström har dessutom gjort sin version av En spelmans jordafärd, dikten som även den finns med i Svarta ballader. Men han är bara en i raden av alla artister som inspirerats av poeten från finnmarken, andra som kan nämnas är Sofia Karlsson, Roffe Wikström, Thorstein Bergman, Gunde Johansson, Staffan Hellstrand och många fler. Och det är nog ingen slump att så många dikter tonsatts, Dan själv var som sagt musikalisk och spelade gärna fiol. Det blev en sort dikternas melodi i hans poesi. Han tonsatte själv några av sina egna dikter, bland annat En spelmans jordafärd, Till min syster och Jungman Jansson.

David Ramms arv är en fortsättning på De tre hemlösa som mottagits ganska väl av kritikerna, uppföljaren ansågs dock av många som helt avskyvärd. I Aftonbladet 8 december 1919 kommer den kanske mest förintande recensionen av dem alla under rubriken "Ett dubiöst författarskap", ordet "perversitet" förekommer som nyckelord. Här ett citat ur texten:

Den sista resan och drömmen

Svackan går dock över och snart skriver Dan Andersson igen. Men som ni redan vet blir Dan Anderssons karriär kort och hans fulla potential kommer aldrig att förverkligas. Den 15 september är poeten på besök i huvudstaden för att söka jobb på tidningen Social-Demokraten och diskutera framtida böcker, bland annat en reportagebok som är tänkt att skrivas vid en kommande resa till England.

På Dagens Nyheters redaktion får han en pratstund med sin gamle rektor från Brunnsvik – Torsten Fogelqvist – vid denna tid anställd på tidningen och så småningom invald i Svenska Akademien. För Torsten beskriver Dan att "det är besynnerligt, vad livet ändå är karamasovskt", en naturlig referens för poeten som med stor iver läste Dostojevskij. Dessutom ganska typiskt för honom att se världen i mindre ljusa färger, Schopenhauer var en annan stor inspirationskälla. De två tar farväl och så promenerar Dan i duggregnet med sin tunga resväska till Klarakvarteren och hotell Hellman .

Han stiger in i hotellbyggnaden på Bryggargatan 5, småpratar med kassörskan Anna Bengtsson, slipper skriva in sig i resandeboken, betalar och får nyckeln till rum 11. Kanske funderade han just då på den dröm som varit så verklig och nästan gjort att han ställt in sin resa till Stockholm. Drömmen då en svart likkista stått mellan honom och systern Anna. Men till slut hade han ändå satt sig på tåget och åkt, flera möten var redan bestämda och i huvudstaden fanns möjligheter att framöver kunna försörja sig på skrivandet.

Döden

Efter att ha snyggat till sig på rummet och lagt vigselringen i portmonnän promenerar han ut i kvällsluften för att träffa sina vänner. De hamnar till slut på Berns salonger och har en glad kväll med mycket drickande innan de till slut ger upp och promenerar hemåt. Vid halv två på natten kommer den förfriskade Dan Andersson in på sitt rum, kanske noterar han att det luktar lite konstigt, kanske inte. Dagen innan har nämligen en annan gäst bytt rum just för luktens skull, ett klokt beslut skulle det visa sig.

Fast Dan Andersson rycktes bort i förtid och aldrig hann fullborda sin litterära gärning, är han ihågkommen med ett mytiskt skimmer och verkar aldrig helt försvinna ur det kollektiva minnet. Förmodligen gjorde hans tragiska död honom legendarisk på ett sätt som inte blivit möjligt annars, och ibland överskuggar myten den verklige mannen. Men han hade aldrig blivit ihågkommen om det inte funnits något speciellt i de efterlämnade verken. Dikterna har behållit sin relevans så här långt efteråt, romanerna och novellerna däremot är i stort sett bortglömda. Att han även verkade som journalist och tänkt skriva reportageböcker från bland annat East End i London är det nog få som känner till.

Dan Andersson i Kungliga biblioteket

Vad finns då av Dan Andersson i Kungliga biblioteket? Jo givetvis hans novellsamlingar, romaner, diktsamlingar och så de talrika samlingsverken. Men spåren finns även på noter, skivor där artister tolkar hans dikter, i dagstidningar och så i vår handskriftssamling där ett antal brev finns bevarade. Som kuriosa kan jag nämna att Torsten Fogelqvist i skriften Dan Andersson : en minnesteckning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. skriver att "det hände att han tillbragte natten på en soffa i Humlegården". Fogelqvists broschyr finns digitaliserad, klicka bara på länken för att läsa den.

Ytterligare två brev från Dan Andersson till August Strindberg vilar tryggt i KB:s stora handskriftssamlingar, ännu ett från 1907 då han önskar idolen en god jul och så ett sista från 1911 med religiösa förtecken. Det brevet visar på poetens sökande natur, han tackar nämligen Strindberg för att denne omvänt honom från darwinist till kristen. Eller som han skriver: "Som offentlig talare betyder det kanske ej så litet att jag nu predikar den korsfäste i stället för – apan." I fotografiet nedan från 1913 syns Strindbergs inflytande tydligt. Fler brev från Dan Andersson kan hittas via söktjänsten Arken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller i Handskriftssamlingens nominalkatalog Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Alla titlar av Dan Andersson som ni kan se i litteraturlistan längst ner är digitaliserade och kan läsas genom att klicka på länkarna. Det gäller även för Kiplings diktsamling som Dan både översatte och skrev förord till, samt Torsten Fogelqvists minnesskrift.

Vi avslutar med en av hans postumt publicerade dikter, en sorts förutsägelse om det slut han några månader senare ska möta:

Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort,
mitt hjärta är trött, min säd har jag sått.
Som tiggare står jag, o Gud, vid din port,
och blodrosor växa på stigen jag gått.