Tolkien och den svarta magin
Visst lockar den ovanstående titeln till vidare läsning? Jag ger er Tolkien, satanism och den egensinnige Åke Ohlmarks.
Tolkien med sällskap enligt Ohlmarks
Kontroversiella böcker
Välkomna till den första fristående delen i en serie om kontroversiella böcker på KB, varje del behandlar en ny bok. Ni kommer att få ta del av verk som av olika anledningar varit kontroversiella, såväl tyngre som mer bagatellartade böcker. I detta första inlägg får ni läsa om en man som alltid hamnade i blåsväder, en lärd men konfliktälskande karaktär.
Åke Ohlmarks
Åke Ohlmarks – på sin tid en känd och kontroversiell person i Sverige – var verksam som religionshistoriker, men är idag mest ihågkommen för sina översättningar av J.R.R. Tolkiens böcker. Översättningar som både älskats och hatats. De kan nämligen beskrivas som tämligen fria till sin natur, han var inte främmande för att förbättra den ursprungliga texten. Något som till en början gav honom stora lovord men senare också mycket kritik, det hände också att översättningarna gick lite väl fort.
Ohlmarks var som sagt religionshistoriker, som lektor arbetade han på universitet i både Tyskland och på Island. Kontroverser kring doktorsavhandlingen – där han tolkade Heimdal som en solgud – satte dock stopp för den vidare akademiska karriären. Efter det jobbade Ohlmarks ett antal år på Europafilm med manus och regi, något som finns skildrat i boken "Drömfabriken : äventyr i filmens värld". Men mest av allt skrev han böcker inom alla möjliga ämnen. Religionshistoria, reseskildringar, korsord, spöken, spådomskonst, THX, memoarer och romaner för att nämna några.
Ohlmarks och Tolkien
Ohlmarks var mycket produktiv, den som söker på hans namn i Libris får flera hundra träffar, både som författare och översättare. Konflikträdd var han inte heller vilket vi strax ska få se. Låt oss gå tillbaka till Tolkiens värld och det som så småningom skulle bli Ohlmarks sista stora strid.
"Tolkien och den svarta magin"
Tolkien själv – känd för att vilja ha fullständig kontroll över sitt material – uppskattade inte riktigt de fria svenska översättningarna och med tiden uppstod en konflikt. Efter J.R.R. Tolkiens död 1973 började saker gå snett, och Ohlmarks förbjöds uttryckligen att översätta den postuma boken "Silmarillon". Enligt Ohlmarks berodde brytningen på ett missförstånd mellan honom och Christopher Tolkien (son till J.R.R). Ett möte dem emellan nyårsaftonen 1974 utmynnade i en ödesdiger feltolkning av vad som sagts. En annan version är att svensken helt enkelt bröt sig in i Tolkiens hem, för att stjäla eller titta på manuskriptet till boken. Den senare versionen har jag dock inte hittat några belägg för, och kan garanterat avskrivas som en del av den mytologi Ohlmarks omges av.
I sin bok "Tolkiens arv" från 1978 beskriver Ohlmarks Christopher på följande vis. "Men det egendomligaste var hans blågrå ögon med stänk av brunt, stora och nästan döda." Vänskapen kan knappast beskrivas som särskilt varm, inte ens ljummen. Hur brytningen än gått till så växte fiendskapen mellan honom och familjen och utmynnade så småningom 1982 i boken "Tolkien och den svarta magin".
Tolkien och den svarta magin
Ja citatet ovan är från boken, brytningen med Tolkien är total. Ett av kapitlen heter "Den halvfnoskige gubben Tolkien", och sen blir det bara värre. Ohlmarks kommer med anklagelser om satanism och ritualmord. Jämförelser dras också mellan Ku Klux Klan och Tolkiensällskapen.
"Sagan om Tolkien"
Innan boken gavs ut sommaren 1982 bedrev Åke Ohlmarks en kampanj i både tidningar och radio mot Tolkienfamiljen och sällskapen. Ni ser ett av exemplen nedan från Expressen. Före brytningen var dock Ohlmarks en stor ambassadör för Tolkien, och han skrev bland annat boken "Sagan om Tolkien" 1972 som ska vara en av de första biografierna om den engelske författaren. I den boken är han fortfarande mycket positiv till Tolkien och skriver bland annat om "skaparen av en av århundradets mest märkliga diktverk och den unga hippiegenerationens bibel." Den som tittar på omslagsbilden till boken ser också att den är identisk med bilden till "Tolkien och den svarta magin", tänk bara bort djävulen – för övrigt signerad Hans Arnold – på Tolkiens högra sida. 1976 gav han dessutom ut ett lexikon över Tolkiens värld, så kasten blev tvära mellan beundran och hat.
Förstora bildenExpressen 15/3 1982
Slutet
Att Ohlmarks i största mån undviker att skriva ut namn på personer i skandalboken förklarar möjligen att ingen stämde honom för förtal. Två år efter publiceringen dog författaren och Sverige blev en färgstark profil fattigare. Än idag kan han uppröra människor, främst då genom sina översättningar av Tolkiens verk. Hans övriga gärningar får anses vara i stort sett bortglömda. Dock finns hans verk i KB:s magasin för den som är nyfiken på att gräva vidare.
Nästa vecka kommer del två i serien om kontroversiella böcker, då handlar det om en grön ö.