Topp fem i skräck från KB:s magasin
Ett romantiskt skimmer har kommit att omgärda skildringarna av de underjordiska bokmagasinen i Humlegården. Men faktum är att magasinen kan bjuda på riktigt rysliga upplevelser...
Familjen von Asseburgen i Meineckes beskrivning av staden Magdeburg och dess märkvärdigheter från 1786.
Mörkrets inbrott
40 meter under jorden, i gigantiska rum insprängda i berget. Modern belysning som tänds upp när man närmar sig. Effektiva lysrör i mittgången. Hyllor på var sida. Så, plötsligt går strömmen och det blir kolsvart!
Nej, det händer inte ofta och det finns nödbelysning som leder rätt till närmsta uppsättning ficklampor. Men kallsvettigt kusligt är det. Och man vet aldrig vad som avslöjas i ficklampans sken…
Fågel, fisk eller mitt emellan
Vi har avfärdat idén att det skulle finnas böcker bundna i människohud på KB. En mängd andra material spökar dock i samlingarna; fiskskinn, klibbig plast, surt papper. Dessa besvärjer vi genom ett ständigt pågående strategiskt bevarandearbete.
Otäckast av alla lämningar är dock de animaliska. Riktigt rysligt blir det när Ulrica Eleonoras bokmärke i form av en grön fjäder flyger ut ur ett vackert bemålat och lackerat exemplar av Sweriges rikes lag från 1736. Närmare än så kommer man inte närkontakt med 1700-talet!
Spöktåget
En flitens stund i favoritmagasinet. En forskare i en annan världsdel har hört av sig med en fråga om Andreas Vesalius anatomiska mästerverk, De humani corporis fabrica från 1543, och jag står försjunken i annotationerna på sidan 163. Ett skelett med trevlig uppsyn tittar upp från boksidan, det stöder sig på en spade. Pang! Det rasslar till och ett dovt muller hörs. Oljuden tilltar i styrka och tycks komma ifrån olika riktningar. De utmynnar i ett rytmiskt dunkande som får blodet att isa. Jag ser mig omkring, men är helt ensam i bokmagasinet.
Det är först när jag möter skelettets blick som sanningen går upp för mig. Jag förbannar de eldrivna kompakthyllorna i magasinsrummet ovanpå.
Zombiesmitta och blodförgiftning
Som barn var jag lyckligt omedveten om zombiefenomenet. Nu måste jag erkänna att det skrämmer mig ganska rejält. En sökning i KB:s katalog Regina gör gällande att zombiesmittan finns i inte mindre än 180 av KB:s tre miljoner böcker. Hittills har det gått bra, ingen har drabbats.
Men bäst att noga undvika virus och andra faror. Andningsskydd och vantar behöver inte bara användas vid hantering av känsligt material, menar jag. Ta bara den här bibeln i Eskil Hellmans bibelsamling. Den är ju försedd med taggtråd! Jag fyller på med en stelkrampsspruta och håller andan…
Läskiga familjen från Magdeburg
Jag har tillbringat tusentals timmar i KB:s bokmagasin men inget har gjort mig mer vettskrämd än bilden av Frau S.C. von Asseburgen, född Hahnen, med döttrar, i Meineckes beskrivning av staden Magdeburg och dess märkvärdigheter från 1786.
Att de små är exakta kopior av sin mor enligt dåtidens modell är läskigt nog. Därtill kommer det stora hängande högerögat som ser närmast cyborgskt ut… och de knäppta händerna – vad har flickorna egentligen doppat sina fingrar i?
I boken ges en del av förklaringen till familjens ödesmättade framtoning. Frun i fråga levde på 1600-talet och tillbringade en tid som skendöd(!) i en gravkammare, innan hon piggnade till och blev mor till tre barn. Alla barnen hade samma dödsbleka hy som sin mor – ett arv genom moderns blod och mjölk från skräcken i graven.