Från Prag till Stockholm
Codex Gigas kom till Stockholm som krigsbyte från trettioåriga kriget år 1649.
Belägringen av Prag. Bildkälla: Skokloster slott
Plundring i Prag
Tidigt på morgonen den 16 juli 1648, i trettioåriga krigets allra sista skede, klättrade en svensk styrka på hundra man över Prags stadsmur. Soldaterna lyckades överrumpla vakterna och strax därefter kunde 3000 man strömma in för att plundra staden.
Plundringen pågick i två dagar efter en detaljerad plan och bytet blev mycket rikt. Inventariet som upprättades vid erövringen nämner hundra konstböcker av alla slag. Bland dessa fanns två världsberömda handskrifter: Codex Gigas och Codex argenteus, Silverbibeln, som idag finns på Carolina Rediviva i Uppsala.
Drottning Kristina, 1653. Gravyr av Sébastien Bourdon.
Ett splittrat byte
Krigsbytet skickades till Sverige och det mesta av bokskatten hamnade på slottsbiblioteket. De mest dyrbara böckerna tog drottningen så småningom med sig till Rom när hon abdikerade. Codex Gigas valde hon däremot att lämna hemma.
Mycket av krigsbytet som stannade i Sverige förstördes senare i olika eldsvådor, annat såldes på bokauktioner under 1700-talet. En del har bevarats och finns idag framför allt på Kungliga Biblioteket samt på Uppsalas och Lunds universitetsbibliotek.
Lämna tillbaka krigsbyten?
Frågan om att återlämna svenska krigsbyten har väckts flera gånger. Enligt grundläggande juridiska principer ska en handling bedömas enligt lagen som gällde när handlingen utfördes. Det skulle alltså vara lagstridigt att tillämpa nutida rättsregler på gärningar som begicks under 1600-talet. De gamla ”brotten” är preskriberade.
Uppfattningar om rätt och fel har skiftat under århundraden. Det som vi i dag uppfattar som brottsligt har inte alltid setts så. Europeiska bibliotek och museer är fulla av föremål som har tagits som krigsbyte under tider då det ansågs vara lagligt. Föremålen har fått nya hem, där de i vissa fall har förvarats mycket längre än på de tidigare platserna. Att återlämna de forna krigsbytena skulle skapa kaos med oanade rättsliga konsekvenser.
Däremot bör vi på bästa sätt vårda föremålen och göra dem tillgängliga. De har blivit vårt gemensamma kulturarv.