Guldet

Guld har alltid fascinerat människan och inspirerat till olika sorters beteenden. Några beundrar den glänsande metallen på avstånd, andra samlar ädelmetallen på hög och så finns den lilla skara som försöker tillverka guldet själva. Alkemisterna. I 1600-talets Sverige sökte bland annat Kempe och Drakenstierna fåfängt guldets hemligheter, till och med den KB-bekante August Strindberg gjorde sina tappra försök mot slutet av 1800-talet.

Men vi ska inrikta oss på historien om August Nordenskiöld, lärjunge till Emanuel Swedenborg, radikal i sin önskan att tillverka guld och samtidigt en kunnig mineralog. Vi tar historien från början.

Barndom, studier och karriär

Pojken August Nordenskiöld ser dagens ljus i den finska staden Sibbo år 1754. Som bekant ingick Finland på den tiden i det svenska riket. Föräldrarna är Hedvig Märta Ramsay och Carl Fredric Nordenskiöld den äldre, pappan känd som militär och medlem av Vetenskapsakademien. Mamman går bort endast fem år efter August födelse. Pappan avslutar då sin militära karriär för att ta hand om gård och barn. Åren går och det blir dags för pojken att stå på egna ben.

1773 börjar Nordenskiöld på Bergskollegium och 1778 blir han utsedd till proberare, det vill säga den som analyserar mineralers brytvärdhet. Samma år ger han ut skriften Bergs-kunskapen i hela desz widd, innefattas i följande wettenskaper och konster. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Alkemin

1779 gifter sig Nordenskiöld med Anna Charlotta Ekholm. Paret får så småningom sex barn tillsammans. Nordenskiöld är sedan mitten av 1770-talet anhängare av Emanuel Swedenborg och dennes lära, något som kommer bli tydligt längre fram. Under en resa där han har till uppdrag att bekanta sig med gruvorna i Ungern och Harz avviker Nordenskiöld och åker istället till London.

Men plötsligt kallar Gustav III hem Nordenskiöld till Sverige för att han i hemlighet ska utföra alkemiska experiment på Drottningholm. Experimenten misslyckas och kanske är det lika bra, eftersom kungen och alkemisten har helt olika motiv för att framställa metallen. Nordenskiöld följer nämligen sin läromästare Swedenborgs uppfattning om guldet: guld är att göra gott och det tänker även adepten göra.

Nordenskiöld fortsätter experimenten i finska Nyland tillsammans med sin medhjälpare Carl Fredrik Bergklint. År 1787 skriver han följande i ett manuskript: "Gack nu, lilla papper, omkring verlden, och förstör penningetyranniet, så att guld, silfver och ädla stenar en gång måtte upphöra, at vara verldens afgudar och tyrannier!"

Ja, du läser rätt, Nordenskiöld är faktiskt ute efter att förstöra hela penningsystemet genom att ösa ut tillverkat guld och därmed göra metallen värdelös. Lycka är nämligen enligt Swedenborg inte sysslolösheten utan uppnås genom arbete. Nordenskiöld skriver i Aftonbladet 1784 att en människa utan arbete är som en livlös form. Penningtyranniet består i att penningmängden inte motsvarar det produktiva arbetet utan blir till en avgud. 

Problem

Men i Nyland hindras Nordenskiölds guldtillverkning, dels av Bergskollegium – som propsar på att han faktiskt ska börja sköta de sysslor som hör till tjänsten – och dels av brist på kol till de alkemiska experimenten. Det sistnämnda orsakas av ytterligare ett bekymmer: penningbrist. Ironiskt för den som vill avskaffa penningtyranniet.

Alkemistens möbler mäts ut, men 1782 ordnar ekonomin upp sig när Nordenskiöld blir bergshauptman i Finland, något han inte ägnar överdrivet mycket tid åt utan delegerar bort. Nya bråk följer med Bergskollegium, som förgäves kräver att han skriver årsberättelser. Till slut tröttnar de och håller inne med lönen.

Även litterärt bråkas det då Nordenskiöld skriver mycket, exempelvis drömtydningsboken Oneiromantien Länk till annan webbplats. 1783 tillsammans med lillebror Carl Fredrik. Dessutom medverkar han i den swedenborgska tidskriften Aftonbladet (som dock bara överlever några månader 1784), Samlingar för philantroper, Medborgaren Länk till annan webbplats. och Allmänna Magazinet. Alla läggs ner på grund av ökande censur mot swedenborgarna.

Johan Henric Kellgren kritiserar Nordenskiöld 1787 med orden "Man äger ej snille för det man är galen". Swedenborgarna är hårt ansatta utifrån och dras dessutom med egna inre stridigheter. Så småningom tynar samfundet i Sverige bort. Nordenskiölds tillvaro är komplicerad.

Flykt och utopi

1788 räddar Gustaf III situationen genom att bevilja Nordenskiöld två års tjänstledighet med bibehållen lön för fortsatta experiment på Drottningholm. Det som först verkat så bra visar sig dock bli en gyllene bur, han är i princip fången i verkstaden och har stränga order att överlämna alla manuskript till kungen. Ingen kunskap får spridas vidare.

Nordenskiöld får inte ens röra sig utanför verkstaden utom vid mörkrets inbrott, och då klädd som en bonde. En så liten detalj som att ta en simtur kräver att alkemisten söker specialtillstånd. Nordenskiöld är för övrigt (enligt honom själv) en mycket god simmare, och får en uppsats i ämnet publicerad i tidskriften Hushållnings Journal 1788.

Tillvaron på Drottningholm går stick i stäv med ambitionerna att sprida hemligheten om guldet för att göra det värdelöst, så situationen blir ohållbar och Nordenskiöld rymmer 1789 till London. Intressant nog verkar kungen dock inte alltför arg på sin förrymda guldmakare utan förhållandet dem emellan förblir rätt gott.

Wadström är, liksom, Nordenskiöld, en hängiven swedenborgare och en mycket viktig gestalt i kampen för att förbjuda slaveriet.

Även den engelska swedenborgska avdelningen New Jerusalem Church dras med interna stridigheter, vilket samma år leder till att Nordenskiöld och några andra utesluts på grund av sina åsikter om äktenskapet. Nordenskiöld reser till revolutionens Frankrike 1790 och går på bal bland Bastiljens ruiner för att fira ettårsdagen av revolutionen. Under den här perioden blir det dessutom många resor mellan Stockholm och London för vår huvudperson.

I sina texter beskriver Nordenskiöld ett arbetande samhälle där råvaruproduktionen står högt i kurs; i hans utopi har det kärlekslösa äktenskapet och penningtyranniet utplånats. Kärleken kan dessutom bara vara sann om den är frivillig från båda parter, inga arrangerade äktenskap med andra ord. 

Det här samhället verkar svårt att realisera i det gamla Europa, men är kanske möjligt i en annan del av världen. Om detta skriver Nordenskiöld 1789 i Plan for a free community upon the coast of Africa, och du förstår redan nu i vilken världsdel det här samhället ska grundas. Nedan ses en del av Det borgerliga samhällets Systeme Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.där Nordenskiöld skissar upp idealsamhället, allt indelat i grupper om tolv – precis som apostlarnas och de israeliska stammarnas antal – sammanlagt 1728 när de räknats samman.

Det oförstörda Afrika

Emanuel Swedenborg hade en utopisk vision där Afrika spelade stor roll som den oförstörda kontinenten för uppbyggnaden av ett nytt idealsamhälle från grunden. Afrikanerna besatt enligt honom en kunskap och oskuld som gjorde dem mottagliga för uppenbarelsen och sanningen. Nu får Nordenskiöld en chans att vara med och förverkliga sin läromästares planer samt sina egna skisser från Plan for a free community upon the coast of Africa.

I början av 1792 åker han iväg med en engelsk expedition till Sierra Leone. ”Mit öde är ändå at nu gå ut, at ryckas ifrån hustru och barn, at lefva och bo med svarta, at omgifvas af en hel ny verld. Om et lyckeligt eller olyckeligt öde väntar mig vet jag ej." När Nordenskiöld i ett brev till sin hustru skriver de raderna visar det på en medvetenhet om expeditionens faror, ändå reser han till Afrika och det öde som väntar honom där.

Nordenskiöld hoppas hitta både "de vises sten" för att få fart på guldtillverkningen som ska förstöra penningekonomin, och träffa Swedenborgs folk. Nu ska han vara med om att inrätta det nya utopiska samhället. Men i mitten av juli 1792 insjuknar Nordenskiöld i feber och återhämtar sig aldrig riktigt.

I september ger han sig ändå av på en expedition inåt landet, men tvingas återvända till Freetown när hälsan åter viker och där avlider han den 10 december. Nordenskiölds gamle välgörare Gustav III har då sedan några månader tillbaka också lämnat jordelivet efter de ödesdigra skotten på maskeradbalen i mars. Alkemisten som ville förändra världen vilar i Sierra Leones jord, och kanske fick han ro till slut trots att ingen av de många drömmarna slog in.