Att ligga på operationsbordet under 1300-talets England lär ha varit måttligt roande. God hygien var en bristvara och många patienter fick sätta livet till på grund av dåtida kirurgers oförmåga att låta sår och skador läka ifred.

Men det fanns undantag. Hette din kirurg John Arderne så ska dina chanser för överlevnad varit rejält förbättrade. Arderne var nämligen tidigt ute med ett hygieniskt förhållningssätt till kirurgi, och hans framgångar på operationsbordet skulle komma att ge honom ett internationellt anseende.

Inte heller John Arderne var dock befriad från ett mer medeltida perspektiv på medicinlära. Det här var långt innan man upptäckte bakteriernas existens, och sjukdomar skylldes på allt möjligt; från en oaktsamhet inför religionen till obalans i kroppens vätskor. Och vad doktorn ordinerade mot diverse sjukdomar och krämpor var inte heller så mycket bättre. Mot exempelvis njursten skulle man, enligt Arderne, göra ett omslag av honung och duvbajs!

Efter sin död lämnade John Arderne efter sig ett antal medicinska skrifter som byggde på praktiska erfarenheter från bland annat dåtida slagfält. Dessa imponerade på omvärlden – flera av dem blev mycket populära och översattes från latin till engelska. Under tidigt 1400-tal inspirerade hans texter så till den grad att en eller flera okända illustratörer helt enkelt slog sig ned för att sammanfatta två av dem i både text och bild. Och det var så Medicinrullen skulle komma att bli till.

Allt annat än ett hastverk

Medicinrullen är en sann tungviktare bland handskrifter. Den består av sex hopklistrade pergament som tillsammans mäter 542 centimeter i längd och 36 centimeter i bredd. Rullen är daterad till tidigt 1400-tal och innehåller förkortade versioner av två texter som John Arderne författat: De arte phisicali et de cirurgia och Fistula in ano.

Den förstnämnda kan närmast betraktas som ett allmänt verk om medicin och kirurgi medan Fistula in ano handlar om de ändtarmsbesvär som kan uppstå vid fistelbildning. Här finns också en kompletterande text om gynekologi och förlossningsvård.

Båda skrifterna finns bevarade i flera andra handskrifter och är då ofta illustrerade efter författarens uttryckliga bildanvisningar. Men illustrationerna i KB:s handskrift följer inte samma mönster. Bilderna i Medicinrullen illustrerar texten på flera olika sätt:

• I mittenpartiet av rullens övre hälft syns fyra stora, stående figurer som åskådliggör kroppens olika system: artärer, skelett, nervsystem och inre organ. På rullens baksida syns dessa kroppar avbildade bakifrån.
  
• I marginalerna finns en stor mängd bilder som visar personer vars olika kroppsdelar drabbats av olika krämpor.
  
• I mittenpartiet av rullens nedre hälft finns en bild på en kvinna i barnsäng och nedanför den visas teckningar av foster, även tvillingfoster.

En teori som skulle förklara varför medicinrullen avviker från sina samtida jämlikar är att illustratören – eller illustratörerna – tagit intryck från egna erfarenheter av bland annat obduktioner. Men eftersom man inte vet vem eller vilka som ligger bakom bilderna i Medicinrullen så är det svårt att bevisa huruvida det stämmer eller inte.

Desto tydligare är däremot att någon eller några gjort en ansträngning utöver det vanliga för att förmedla vidare John Ardernes kunskaper till eftervärlden. Här kan du se utvalda delar av Medicinrullen, som även finns digitiserad i sin helhet och tillgänglig för nedladdning på Libris Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..