Det var den 26 januari 1877 under en middag på Stockholms slott som kung Oscar II godkände planen på ett försök att utforska den mytomspunna Nordostpassagen. Med det inleddes det som skulle komma att bli en av Sveriges mer lyckade polarexpeditioner under ledning av geologen och upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld.

Viskningar om en passage som skulle ge tillgång till Asiens kryddor och guld hördes redan på 1500-talet; innan dess hade till exempel Christopher Columbus (1451-1506) försökt nå den mytomspunna kontinenten genom att istället segla västerut. Där låg dock Amerika i vägen och då blev det fullt upp där i stället. Åtskilliga försök att knäcka denna maritima nöt hade fram till Nordenskiölds tid redan gjorts, dock utan framgång. De praktiska försöken att besegra den teoretiskt möjliga passagen stoppades nämligen av kraftiga isbarriärer vid Berings sund.

Men det avskräckte inte Adolf Erik Nordenskiöld, som tillsammans med sin lika orädda besättning kastade loss från Nordnorska Tromsø i juli 1878.

Från fastfruset fartyg till fir och festligheter

Även Vega skulle dock komma att frysa fast, och i nära tio månader låg skeppet orörligt nordost om Berents hav. Expeditionens medlemmar satt dock inte och rullade tummarna: tiden kom bland annat att användas till etnologiska studier av det isolerade folkslaget Tjuktjerna. Men i juli 1879 släppe isen till sist taget om Vega och därmed kunde man segla vidare till Stilla Havet.

Nyheten om att Vega tagit sig förbi Nordostpassagen med hela besättningen i behåll spred sig över världen och hemmavid rådde närmast en "Vega-yra" där svenska folket drömde om fornstora dagar och stormaktstid, men nu snarare som sjöfarare och upptäcktsresanden. Feststämningen var maximal när Vega anlände till Stockholm. Fyrverkerier avfyrades och Adolf Erik Nordenskiöld upphöjdes till Friherre, den näst högsta adliga graden efter greve.

Stora delar av det material du ser här kommer från just festligheterna och den högtidlighet med vilken man såg på expeditionen. I KB:s samlingar finns även så kallade Lanterna Magica-bilder – ett slags tidig föregångare till den mer moderna diabilden – här upplysta och digitiserade.