Svenska Ordinarie Post-Tijdender. 1678 16/7-80 28/12. U. t. o. o. [Stockholm, N. Wankijf]. Fr.

1 v., Ti.; 4 sid., 4:o (16,6 à 15 x 10,7 à 10,5).

Utgör fortsättning med därifrån fortgående nummerserie af »Swenska Mercurius» (se nr 5), hvilken titel återupptogs fr. o. m. 1681 års början, af hvilken den sålunda både föregicks och efterföljdes.

I K. B:s ex. fela 1678: 44; 1680: 35, 50.

Sedan efter postmästaren Johan v. Beijers död (1669 19/3) det arrendekontrakt å Postverket, som denne erhållit för 12 års tid från och med 1663, blifvit upphäfdt, utfärdades en särskild »Stadga om Postväsendet» 1669 13/10, hvarigenom detta ställas under Kanslikollegii vård. Dess president var då Magnus Gabriel de la Gardie, hvilken sedermera erhöll en alldeles, oberoende makt öfver Postverket och fick såsom förläning 1671(73?)-76 uppbära det öfverskott, detta verk kunde lämna, hvarefter det 1677 7/1 ånyo ställdes under Kansli-Kollegii vård, samtidigt med att postkassan till kronan åter indrogs. Under den tid M. G. de la Gardie hade styrelsen af postverket sig anförtrodd, redigerades Post-tidningarna några år af sedermera kanslirådet Johan Bergenhjelm, hvilken - enligt egen utsago - därför uppbar ett årligt arvode af 400 dlr smt. I den instruktion, som 1673 10/6 utfärdades för postdirektören Johan Gustaf v. Beijer erhöll denne uppdraget att utgifva Posttidningarna hvarjämte samma föreskrifter härom upprepades, som i 1645 års postmästareinstruktion blifvit lämnade hans fader Johan v. Beijer. Emellertid tyckes Johan G. v. Beijer icke hafva iakttagit nödig diskretion vid publicerandet af de ingångna nyheterna, hvarföre regeringen, då ett betänkligt krig 1675 utbrutit, fann andra försiktighetsmått vara af nöden mot tidningsskrifvarnes obetänksamhet. Hofråden J. Bergenhjelm och Lillieflycht fingo därföre 1676 10/2 befallning att hafva uppsikt öfver och censurera »the här vidh Post Contoiret wahnligen på trycket vthgående gazetter och nouveller». Sedan freden blifvit återställd, kom snart Reduktionen med den därigenom i sinnena väckta jäsningen, med anledning hvaraf påbudet om censur behöfde åter upprepas. I bref till kanslipresidenten Bengt Oxenstjerna 1682 25/3 uppmanade Carl XI honom att vidtaga anstalt, »att icke adviser så promiscue och utan föregående examination och censur i Cantzliet måtte blifva tryckta», samt allvarligen anbefalla Postkontorets tjenstemän »att innehålla med tidningsskrifvande, så kärt dem är att undgå behörig näpst, så framt någon blifver attraperad» (Fotnot: Se Riksregistraturet och Sylvans Bidrag till tidningsväsendets historia i Samlaren 13 (1892) sid. 125 (o. f.) äfvensom Ferlin, Stockholms stad, sid. 1247.).

Carl XI föreskref några år därefter, 1685 23/2, »att för dem, som skrefve den Svenska Gazetten, skulle ej vidare bestås fribref, än för så många fremmande Gazetters inskrifwande, som till den Svenska Gazettens förfärdigande behöfdes, 450 dlr smt.» Hvarjämte tillades, »att Swenska Gazetten skulle skickas ifrån Stockholm till alla Postkontor, 2 à 3 till hvardera utan postpenningar, och skulle de läggas lösa och oförseglade utan annotationer och chartering.» Då emellertid konungen förmärkte, att med gazett- och advisväsendet ej den försiktighet och riktighet brukades, som vore nödig, och att betjenterne på posthuset läto sitt arbete mera bestå uti införskrifvande och utdelande af gazetter, så skrifna som tryckta, än uti deras egentliga ämbetes sysslor, och att därunder också ett skadeligt fribrefs missbruk föröfvades, förordnade han genom resolution 1685 17/3, »att Gazet- och Advis-väsendet alldeles skulle afskiljas från Postväsendet, dit det intet borde höra, utan måste uti Cantzliet förrättas.» Han ålade därföre Kanslikollegium »att taga någon der uti Collegio, som hafver kunskap om in- och utländska saker och som dertill kan vara tjenlig, hvilken måste uppsätta den Svenska Gazetten och, när något angeläget förefaller, först förnimma sina förmäns omdöme, om det bör införas eller ej, hvilka också besynnerligen kunna och böra hafva inseende derpå och honom, när sakerna så fordra, anbefalla hvad han skall skrifva och tryckta låta och hvad han skall låta utgå till fremmande orter. Kongl. Maj:t vill ej heller längre tillåta, att Post Direktören, Cameraren och Postbetjente sig med sådana Correspondentier, fremmande Gazetters och tidningars införskrifwande och utdelande måga befatta eller någon fri post derför åtnjuta, utan att de blifva wid sine sysslor och postarbete. Men honom som uti Cantzliet detta arbete pålagdt warder, will K. M:t fri post tillåta, dock till ett visst och medelmåttigt qvantum, som uti det tillstundande reglementet skall uppföras. Så vill ock K. M:t tillåta, att honom någon vedergällning efter som Cantzli Collegium skäligt pröfvar för sådant arbete, och till correspondents underhållande från fremmande orter, må af Postmedlen bestås.» (Fotnot: Key, Sv. tidningspressens hist. s. 65. Jfr ock Samlaren 13 (1892), s. 127.)

Kanslikollegium beslöt, 1685 14/7, »att den som skrifwer aviserna skulle få del af K. Maj:ts bref, deraf han ock må låta inflyta uti aviserna, det som är convenabelt.» (Fotnot: Kanslikoll. prot. 1685.) Följande dagen utsågs secreteraren Samuel Åkerhielm att hafva uppsikt öfver gazett-skrifningen, hvarvid han anhöll att få till sin hjelp registratorn Ludvig Schantz. Denne utsågs sedermera, 1685 22/12, att skrifva de Svenska gazetterna. Samtidigt anvisades åt den Svenska gazettskrifvaren 450 dlr smt, därför han skulle förskrifva så många främmande gazetter, som han hafver nödigt till den svenska gazettens uppsättande. Det bestämdes ock, att hvar postmästare skulle få 2 å 3 exemplar af de Swenske Aviserne. Schantz började 1686 utgifva fortsättningen af denna tidning under titeln: Ordnarie Stockholmiske Posttijdingar (se nr 9).

Sidnamn: 1_6.htm