| |||
Format: Folio (2:o) Avbildat exemplar: KB exemplar A Kända exemplar: KB 4 exemplar (varav exemplar A med karta); Uppsala universitetsbibliotek 3 exemplar (varav det i Cronstedts samling med karta); Lunds universitetsbibliotek; Göteborgs universitetsbibliotek 2 exemplar; Kalmar stadsbibliotek, Stifts- och gymnasiebiblioteket 2 exemplar; Karlstads stadsbibliotek, Stifts- och läroverksbibliotekets samling; Linköpings stadsbibliotek, Stiftsbiblioteket; Skara stifts- och landsbibliotek 2 exemplar; Roggebiblioteket i Strängnäs 2 exemplar; Västerås stadsbibliotek; Örebro universitetsbibliotek, Karolinska skolans boksamling; Jämtlands läns bibliotek; Helsingfors universitetsbibliotek; Finska universitetets bibliotek i Åbo KOMMENTAR Både sakligt och språkligt grundar sig lagen på inhemsk rätt. Den är huvudsakligen svensk. Det tyska inflytandet är litet med tanke på att befolkningen i Stockholm vid den här tiden till stor del bestod av invandrade tyskar (jfr Visby stadslag). Lagen visar släktskap med uppländsk rätt, men har troligen kommit till före Upplandslagen från 1296. Eventuellt återgår texten på en tidig uppländsk lag som kan ha funnits i Sigtuna. Bjärköarätten utgör i sin tur en viktig grund för Magnus Erikssons stadslag. Bjärköarätt och stadslag syns vara synonyma begrepp som helt enkelt betyder lag för en handelsplats (som i många fall hette Björkö eller liknande). I Birka på Björkön, som var en av de viktigaste forntida handelsplatserna och den betydelsefullaste med detta namn, fanns enligt tidiga källor en primitiv stadslag och det är sannolikt därifrån benämningen kommer. Namnet Bjärköarätt kom sedan att övertas som beteckning på lagar för köpcentra inom hela Norden (t.ex. för Lund och Nidaros). Det kan uppfattas som en lagteknisk term. Lagens utgivare, Johan Hadorph (1630-1693), var riksantikvarie och bland annat initiativtagare till förordningen om skydd av fornlämningar 1666. Han var en utpräglad samlare och organisatör, en eldsjäl i det 1667 inrättade Antikvitetskollegiet. Genom de utgrävningar som han gjorde i Birka och som redovisas i företalet till Biärköa Rätten, etablerade sig Hadorph som Sveriges förste arkeolog. Undersökningarna övertygade honom om att staden Birka en gång legat just där. Biärköa Rätten är överförd till tryckt form från en handskrift på pergament som finns bevarad i Kungl. biblioteket (codex B 58). Handskriften kan dateras till ca 1345. LITTERATUR Lex Vestro-gothica recentior ("Yngre västgötalagen") : cui addita est Lex urbica antiquior ("Bjärköarätten") / edidit Adolf Schück. Hafniae 1946. (Corpus codicum Suecicorum medii aevi ; 6). Faksimil av codex Holmiensis B 58 med inledning av A. Schück. Lindroth S., Svensk lärdomshistoria : stormaktstiden. - Stockholm 1975. - S. 320 ff. Rudbeck J., Svensk lagbibliografi för tiden före 1734 års lag : beskrivande och illustrerad förteckning. - Stockholm 1915. - S. 65 ff. Schück H., Kgl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien : dess förhistoria och historia. - Stockholm 1932. - Bd 2, s. 424 ff. Svenska landskapslagar tolkade och förklarade för nutidens svenskar / av Å. Holmbäck och E. Wessén. - 2:a oförändr. uppl. - Stockholm 1979. - 5:e serien. Äldre västgötalagen 2001-07-18 Lillemor Lundström
|