| |||
Format: Oktav (8:o) Avbildat exemplar: KB:s exemplar
ur huvudsamlingen = exemplar A KOMMENTAR Under den svåra pestepedemin 1588-90 publicerade Berchelt två skrifter om pestens orsaker och botande. Om den senare, utökade publikationen, som presenteras här, säger han själv att den sammanställts "Aff lärde Mäns Bööker", men den innehåller också författarens egna rön. Berchelt nämns som en
tidig förespråkare i Sverige för den medicinska reformrörelse
som utgick från en schweizisk kemist och läkare vid namn Paracelsus
(Theophrastus Bombastus von Hohenheim, 1493-1541) och som kallas paracelsism.
Läran har sitt ursprung i den medeltida alkemin. Paracelsus förkastade
de gängse universalmedicinerna, baserade på örtkunskap från
Hippokrates och Galenos dagar. Han förespråkade istället användandet
av mineraler - guld, kvicksilver, svavel m.m. - ur vilka man enligt hans förmenande
kunde utvinna verksamma preparat genom destillering och andra liknande förfaranden.
Sjukdom var, ansåg han, en rubbning i kroppens kemi och skulle botas med
kemikalier. Senare tiders farmakologi går i mångt och mycket tillbaka
på Paracelsus idéer. Berchelts verksamhet vilade dock till övervägande
del på galenistisk grund. Lindroth S., Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt. - Uppsala och Stockholm 1943. - (Lychnos-bibliotek ; 7). - S. 42 ff. - Svensk lärdomshistoria : medeltiden, reformationstiden. - Stockholm 1975. - S. 338 f.
Lillemor Lundström 02-09-25
|